Onlinepoker om spelstopp, misstänkt samspel och en stor bluff

När du behöver lämna spelet

Författarens grundråd är enkelt. När du inte längre trivs med att spela ska du avsluta. Du behöver inte först bli kvitt, och du behöver inte stanna bara för att bordet ser lönsamt ut.

Det låter självklart tills man sitter i situationen. Då finns nästan alltid ett skäl att fortsätta en stund till. Potten som just förlorades känns som något som borde hämtas hem, bordet känns som en möjlighet som inte kommer tillbaka, och nästa hand känns som den hand där allt vänder. Poängen med rådet är att inget av det är en bedömning av hur bra dina beslut faktiskt är just nu.

Spelglädjen fungerar som en grov mätare på något annat. När den försvinner brukar också uppmärksamheten göra det. Det är svårt att följa vad tre andra spelare gör mellan sina egna händer när huvudsakligen irritation eller trötthet styr. Den som slutar titta på de potter han inte själv är med i har redan tappat en stor del av det som gör spelet läsbart.

Utbudet online gör beslutet lättare

Författaren framhåller det stora utbudet som en av onlinepokerns fördelar. I hans erfarenhet fanns det nya spel att hitta på andra tider, både dag och natt och under hela veckan. Därför såg han inget skäl att behandla den aktuella sessionen som en chans som aldrig skulle komma tillbaka.

Det är ett argument som är lätt att glömma mitt i en session. Känslan av att ett bra bord är ovanligt gör det svårare att resa sig. Om det däremot går att sätta sig vid ett liknande bord en annan dag blir kostnaden för att avsluta betydligt lägre än den känns.

Poängen är möjligheten att lämna och fatta nya beslut senare. Den innebär inte att ett visst bord eller en viss framtida session garanterar vinst. Ingenting i underlaget säger att en nästa session skulle ge tillbaka det som förlorats, och den här genomgången påstår inte heller det.

Omvänt betyder det att beslutet att avsluta sällan är dyrt. Om de tillfällen du lämnar återkommer i någon form är det du förlorar mest den tid du hade suttit kvar. Det du undviker är däremot de beslut som fattas när omdömet redan är sämre än vanligt.

Vill du repetera de grundläggande begreppen finns genomgången av reglerna och ordlistan. Den övergripande introduktionen till spelformen finns i artikeln om onlinepoker.

En gräns som är bestämd i förväg

Anta att Erik före sessionen har bestämt sig för att avsluta om han förlorar tre inköp. När den gränsen nås vill författaren att han slutar och gör något annat.

Källan beskriver tre inköp som mycket pengar för en genomsnittlig person. Det är ett exempel på hur en bestämd gräns kan se ut, inte en rekommendation om att alla ska riskera just tre inköp. Beloppet bakom ett inköp skiljer sig kraftigt mellan olika spel, och den egna ekonomin skiljer sig ännu mer. En gräns som är rimlig för en person kan vara orimlig för en annan.

Författaren menar att en sådan förlust lätt kan påverka omdömet, även om spelaren fortfarande upplever att han har kontroll. Det är själva svårigheten. Den som spelar sämre än vanligt märker det sällan i stunden, eftersom bedömningen görs med samma omdöme som redan har försämrats.

Att i förväg bestämma var sessionen slutar gör det lättare att undvika en ny förhandling med sig själv efter varje förlust. Beslutet fattas en gång, när det är lugnt, i stället för flera gånger under press. Det liknar andra situationer där man vet att bedömningen kommer att vara sämre senare och därför bestämmer i förväg.

Gränsen säger ingenting om hur handen borde ha spelats. Den är ett stopp, inte en utvärdering. Det går alldeles utmärkt att nå gränsen efter tre sessioner med i huvudsak rimliga beslut, och det går lika bra att ligga plus efter en session full av dåliga beslut.

Det är också därför gränsen bör vara ett antal och inte en känsla. Formuleringen att sluta när det känns fel har samma problem som all annan självbedömning i stunden. Ett bestämt antal går att kontrollera utan att tolka något.

Underlaget beskriver gränsen i antal inköp. Vill du tänka i tid i stället går samma princip att använda: bestäm längden i förväg och håll den. Underlaget innehåller ingen sådan tidsgräns, så den här sidan anger inte heller några siffror för det.

Svagt motstånd och ditt eget spel

Det kan vara extra svårt att resa sig när Johan just har vunnit på ett sätt som Erik uppfattar som tursamt eller oskickligt. Erik ser markerna framför Johan och tänker att han inte kan lämna dem där.

Känslan är begriplig. Om bedömningen att motståndaren spelar dåligt stämmer finns det också en verklig möjlighet i det. Problemet är att möjligheten bara kan användas av någon som fortfarande spelar bra, och just den förutsättningen är det ingen som kontrollerar i stunden.

Skillnaden mellan ditt bästa spel och ditt sämre

Författaren beskriver hur även proffs kan fastna i den känslan. De vet att deras bästa spel är starkt, men kanske inte märker att de just nu spelar långt under den nivån. I originalet uttrycks det som skillnaden mellan sitt A-spel och sitt B-, C- eller D-spel.

Uttrycket ska förstås som en beskrivning, inte som en skala med poäng. A-spel betyder den egna bästa nivån, alltså det spel personen är kapabel till när han är utvilad, uppmärksam och inte påverkad av tidigare potter. Underlaget sätter inga siffror på nivåerna, och den här genomgången gör det inte heller.

Om Erik inte längre spelar väl kan även en svagare motståndare vinna av honom. Bordets tidigare kvalitet kompenserar inte automatiskt för att Erik blivit trött, frustrerad eller mindre noggrann. Det är två separata bedömningar, och de behöver göras var för sig.

Det praktiska testet är enkelt att formulera och obehagligt att göra. Kan du beskriva vad de andra spelarna gjorde i de senaste potterna du inte var med i? Om svaret är nej samlar du inte längre in den information som beslutet ska bygga på, oavsett hur bordet såg ut när du satte dig.

När beslutet börjar handla om personen

Den svåra tanken är ofta att man inte vill låta just den här spelaren komma undan med vinsten. Det är en känsla som är riktad mot en person, inte mot en situation.

Men då har beslutet att fortsätta börjat handla om personen och de tidigare potterna, snarare än om kvaliteten på de kommande besluten. Markerna framför Johan har inget minne av hur de hamnade där. De kommande händerna avgörs av de kort som delas ut och av hur bra besluten är från och med nu.

Det är samma tankefel som får någon att spela vidare för att bli kvitt. I båda fallen används något som redan har hänt som skäl för ett beslut som bara kan påverka framtiden. Skillnaden är att det ena riktar sig mot summan och det andra mot en motståndare.

Om bedömningen att Johan spelar svagt faktiskt stämmer kommer möjligheten dessutom tillbaka. Antingen vid ett annat bord, en annan kväll, eller mot någon annan som spelar på ett liknande sätt. Det som inte kommer tillbaka är den här sessionens kvarvarande koncentration.

Vinst och förlust förändrar dynamiken

Författaren menar att en vinnande motståndare ofta känner sig tryggare och mer nöjd med sitt spel. Om Johan dessutom tror att Erik spelar svagt kan självförtroendet öka ytterligare. Samtidigt kan Erik börja fatta sämre beslut när förlusterna fortsätter.

Det är författarens psykologiska tolkning, inte en regel om att vinnaren alltid spelar bättre. Resultat och skicklighet är olika saker. En spelare kan ha vunnit tre stora potter i rad utan att ett enda av besluten var särskilt bra, och en annan kan ha förlorat lika många utan att ha gjort något fel.

Den relevanta frågan är därför inte vem som ligger plus. Den är om beteendet och besluten faktiskt förändras. Satsar motståndaren i fler situationer än tidigare? Synar han ned oftare? Väljer han händer han inte hade valt under den första timmen? Det är iakttagelser, till skillnad från en slutsats om hur någon känner sig.

När rollerna är omvända vill författaren gärna fortsätta spela. Om han själv är skärpt och motståndaren blir alltmer frustrerad ser han en möjlighet att vinna mer. Han beskriver det ganska hårt som att låta motståndaren gräva sig djupare ned i sin förlust.

Formuleringen är hans tävlingsjargong. Den säger något om hur han ser på situationen, men den är ingen regel för hur någon annan bör bete sig, och den säger ingenting om vad som är rimligt att göra mot någon som spelar för mer än han har råd med.

Spela längre när du vinner och kortare när du förlorar

Hans sammanfattande råd är att spela längre när man vinner och kortare när man förlorar. Rådet bör kopplas till hans eget resonemang om spelkvalitet för att bli begripligt.

Ett plusresultat upphäver inte trötthet. Den som har vunnit i fem timmar är lika trött som den som har förlorat i fem timmar, och en session som förlängs för att den går bra kan mycket väl förlängas rakt in i ett sämre spel. Resultatet är inte ett kvitto på att koncentrationen håller.

Ett plusresultat upphäver inte heller en bestämd gräns åt andra hållet. Om du bestämde att sessionen skulle vara fyra timmar finns det inget i vinsten som gör den femte timmen bättre. Det är samma resonemang som i föregående avsnitt, fast med omvänt tecken.

Och ett minusresultat bevisar inte i sig att besluten varit dåliga. Att avsluta kortare när det går dåligt är rimligt av ett annat skäl: risken att omdömet har påverkats är större, och den som redan ligger back har svårare att bedöma sig själv. Skälet är alltså bedömningen, inte förlusten i sig.

Misstänkt samspel behöver bedömas sakligt

Källan tar också upp oron för att spelare samarbetar online. Författaren berättar att han spelade mycket pot-limit Omaha och betraktade den varianten som särskilt känslig för samspel om deltagarna delade information om sina kort.

Han säger samtidigt att han själv inte oroade sig särskilt mycket, eftersom han upplevde att han fortsatte vinna. Han tonar ned betydelsen av att två spelare exempelvis delar hålkort genom en meddelandetjänst och beskriver risken som en del av priset för bekvämligheten att kunna spela i pyjamas.

Det är hans personliga inställning i berättelsen, och den är värd att bemöta. Att en spelare har vunnit visar inte att spelet varit fritt från fusk. Ett resultat är ett utfall över ett begränsat antal händer och säger ingenting om vilken information andra hade tillgång till under tiden.

Delade hålkort ger dessutom en otillåten informationsfördel oavsett vem som råkar vinna. Ett bra eget spel gör inte den fördelen oviktig eller acceptabel. Det är två skilda frågor: hur bra någon spelar, och om alla vid bordet hade samma information att spela utifrån.

Den här sidan beskriver därför inte hur ett sådant informationsutbyte skulle gå till. Poängen i underlaget är att kunna bedöma en varningssignal, inte att veta hur något genomförs.

Samma spelare vid samma bord är inte ett bevis

Författaren föreslår att man kan vara uppmärksam om samma personer alltid väljer samma bord trots att flera liknande spel finns. Hans exempel är fyra bord på nivån 5/10 där en viss grupp ändå återkommer tillsammans.

Men han betonar också att det kan finnas oskyldiga förklaringar. De kan känna varandra, uppskatta samma spel eller helt enkelt tycka om att mötas. Att två personer spelar tillsammans räcker inte för att fastställa samspel, och de flesta som gör det gör inget fel.

Erik behöver därför skilja mellan det han har sett och det han antar. Meningen att Johan och Anna satt vid samma bord flera gånger är en observation. Meningen att de delar sina kort är ett annat påstående, som den observationen ensam inte bevisar.

Skillnaden har praktiska följder. En observation kan motivera att du väljer ett annat bord, eller att du rapporterar mönstret till operatören och låter den som har tillgång till handhistoriken bedöma saken. Ett påstående om vad två personer faktiskt gör kräver något helt annat än att ha sett dem sitta tillsammans.

Källans rimliga kärna är att vara medveten om möjligheten utan att behandla varje bekantskap som fusk. Författarens eget resultat är varken ett bevis för eller emot vad andra kan ha gjort. Det säger bara hur det gick för honom.

Författaren undviker att spela mot vänner

Personligen föredrar han att inte sitta i samma onlinespel som sina vänner. Han säger att det inte beror på att han vet att något otillåtet pågår.

Det handlar snarare om den misstanke som kan uppstå när man inte kan se de andra spelarna. Vid ett fysiskt bord går det att se vem som sitter där och hur de beter sig. Online finns bara namnen och handlingarna, och det utrymme som blir kvar fylls lätt av gissningar. Att undvika situationen är ett sätt att slippa ägna uppmärksamhet åt en fråga som ändå inte går att besvara.

Han vill också hellre möta andra än försöka vinna vännernas pengar. Det är en preferens, inte en spelregel, men den hänger ihop med resonemanget ovan: relationen påverkar hur man spelar, och en pott mellan vänner är sällan bara en pott.

Originalet avslutar resonemanget med ett rått skämt om att i stället ta maten från andra spelares bord. Det uttrycker berättarens tävlingsjargong, inte någon ytterligare spelregel och ingen bedömning av vad andra spelare har råd att förlora.

Handen där den bästa handen lades

Författaren beskriver en av sina mest minnesvärda händer från en turnering där tre spelare återstod. I originalet möter han Daniel Negreanu. Här återges spelet med Erik som berättarens motsvarighet, Johan som motståndaren och Anna som den tredje deltagaren.

Erik får Q♣ 10♦ och höjer före floppen. Anna synar och Johan synar också. Beloppen och stackarna anges inte i underlaget, så inga marker redovisas i den här genomgången.

Floppen kommer J♦ 8♥ 3♠.

Erik har inget par. Han har däremot ett hålstegdrag: en nia skulle ge honom 8-9-10-knekt-dam med brädans åtta och knekt. Det är det enda kort som kompletterar stegen på ett bräde, eftersom övriga stegar kräver två nya kort.

Han har också position i den beskrivna handlingsordningen på floppen och får se båda motståndarna agera först. Underlaget anger ingen fullständig positionsfördelning runt bordet, så någon sådan konstrueras inte här.

Johans checkhöjning signalerar att han vill fortsätta

Anna checkar. Johan checkar. Erik satsar, varefter Anna lägger sig.

Johan checkhöjer och använder enligt berättelsen ungefär halva sin stack. Författaren tolkar det som ett budskap om att Johan har ett par, har investerat mycket och tänker fortsätta med handen.

Det är en betydande signal. Erik har redan sett två syner före floppen, två checkar och sedan en checkhöjning som binder en stor del av Johans marker till potten. Han behöver bedöma om Johan faktiskt är beredd att spela för resten, eller om det fortfarande finns en möjlighet att få honom att lägga sig.

Underlaget anger inga markerbelopp här. Uttrycket ungefär halva stacken är allt som står, och det går inte att räkna om till en satsningsstorlek utan att gissa. Den här genomgången gissar inte.

En bluff som bygger på deras gemensamma historia

Författaren berättar att han och den verkliga motståndaren ofta diskuterade strategi. Redan före handen hade han velat hitta ett tillfälle att göra en stor bluff som inte följde ett självklart mönster.

Det säger något om varför bluffen fungerade. Två spelare som har talat mycket om spelet har också byggt upp förväntningar på varandra. En handling som bryter mot den förväntade bilden blir därför svårare att tolka än samma handling från en okänd spelare.

I exemplet går Erik igenom handlingarna igen, tittar på Johans kvarvarande marker och försöker tänka från hans perspektiv. Han bedömer att det trots checkhöjningen finns en chans att Johan kan lägga sig.

Erik går all-in. Källan anger att Johan får nästan 5 mot 1 i pottodds för synen. Exakta satsningar saknas, så potten går inte att rekonstruera i marker.

Vad Johan trodde att Erik hade

Det finns en beslutsklocka, och enligt berättelsen har Johan nittio sekunder kvar att agera samt en möjlighet till förlängning. Exakt hur förlängningen används framgår inte, och ingen längd läggs till här.

Johan uppfattar Eriks spel som så starkt att han tror på J-J eller möjligen Q-J. Mot Q-J är hans egen Q-8 kraftigt efter på J♦ 8♥ 3♠, eftersom båda delar damen men Erik i den föreställda handen skulle ha par i knektar.

Erik har under tiden satt Johan på en åtta. Efteråt berättar Johan att han hade Q-8. Färgerna på de korten uppges aldrig i underlaget, och den här genomgången ritar dem därför utan färg.

Det gör Eriks dam till ett dåligt förbättringskort i just den matchningen. En dam skulle ge Johan två par, damer och åttor, medan Erik bara skulle få par i damer. Kortet ser ut att hjälpa den som håller en dam, men det hjälper i själva verket den som håller två olika par.

En nia kan däremot ge Erik stege och en tia kan ge honom ett högre par än Johans åttor. De är de huvudsakliga förbättringskort som källan lyfter fram. Båda spelarna är all-in på floppen, så både turn och river skulle komma. Om ett sådant kort dyker upp på turn måste alltså även river räknas in, och det är därför inte samma sak som garanterade vinnande slutkort i alla fortsättningar.

Sammanfattningen om två outs behöver delas upp

Källan sammanfattar Johans rädsla som att han bara har två outs för sina sista marker. Det ska förstås som hans egen förenklade bedömning i stunden, inte som en färdig uträkning mot båda de händer han föreställer sig.

De två tänkta motståndarhänderna har nämligen inte samma förbättringsmöjligheter. Mot ett faktiskt set i knektar är situationen en annan än mot Q-J, och skillnaden gäller just det kort som sammanfattningen bygger på.

Räkningen av åttor är densamma i båda fallen. Brädans åtta och Johans egen åtta är kända, så två åttor återstår i leken. Det är vad den föreställda motståndarhanden gör med samma kort som skiljer fallen åt.

Mot Q-J stämmer alltså siffran. En åtta ger Johan triss i åttor, och den föreställda Q-J får bara två par när brädan paras. Triss slår två par.

Mot ett set i knektar stämmer den inte. Samma åtta ger visserligen Johan triss, men den ger samtidigt J-J en kåk, knektar och åttor. Kåk slår triss, så kortet är inte en out alls. En ensam åtta skulle med andra ord inte räcka för att slå ett set i knektar, och den skulle dessutom göra Johans läge sämre än det var innan.

Det är därför siffran två outs inte bör läsas som ett gemensamt mått på Johans chanser. Den beskriver hans känsla av att vara nästan chanslös, och den är korrekt mot den ena av de två händerna han fruktar. Vill du repetera vilken hand som slår vilken finns handordningen.

Nästan 5 mot 1 innebär att synkostnaden är liten i förhållande till potten som redan går att vinna. Vid exakt 5 mot 1 krävs ungefär en sjättedel, 16,7 procent, av potten i förväntad andel för att en avslutande syn ska gå jämnt upp i marker.

Det är inte ett påstående om Johans faktiska vinstchans, och det är inte en fullständig beräkning av turneringens prisvärde. I en turnering är markerna dessutom inte värda ett fast belopp var, eftersom utbetalningarna beror på placeringen. Underlaget innehåller ingen sådan beräkning, och den här sidan gör ingen egen.

Johan lägger sig innan korten spelas ut

Tiden tar slut och Johan lägger handen. Ingen turn och ingen river redovisas. Erik vinner alltså potten genom fold, inte genom att träffa sitt drag.

Det är värt att stanna vid. Den hand som faktiskt var bäst på floppen lades ned, och de kort som hade avgjort saken delades aldrig ut. Utfallet säger därför ingenting om hur ofta Eriks bluff hade hållit om handen gått till visning.

Författaren beskriver läggningen som mycket dyr och bedömer att markerförlusten kan ha kostat motståndaren turneringen. I berättelsen åker Johan ut två händer senare. Först därefter berättar Erik vilka kort han hade bluffat med.

Johan är enligt skildringen missnöjd med beslutet. Författaren spekulerar i att motståndaren skulle kunna se det som en av sina sämsta läggningar. Det är berättarens värdering av någon annans reaktion, inte ett verifierat uttalande från den omdöpte exempelpersonen.

Att läggningen blev dyr betyder inte heller automatiskt att den var fel när den gjordes. Johan bedömde att han mötte en av två mycket starka händer, och mot den ena av dem hade han i praktiken ingenting att hämta. Beslutet byggde på en läsning som råkade vara felaktig, vilket är något annat än ett slarvigt beslut.

Vad handen är tänkt att visa

Författaren tillskriver bluffens framgång att han lyckades variera sitt spel och påverka hur en skicklig motståndare tolkade situationen. Den tidigare relationen, satsningsförloppet och beslutspressen bidrog till att Johan gav honom en mycket starkare hand än han faktiskt hade.

Det är en minnesvärd lyckad bluff. Men samma spel behöver inte fungera mot någon som synar med sin åtta, och det blir inte rätt mot alla motståndare bara för att utfallet blev bra här.

Mot en spelare som inte lägger ett par i åttor för nästan 5 mot 1 hade all-in inneburit att Erik satsade resten av sina marker med en hand som låg efter. Samma handling, samma kort, ett helt annat resultat. Skillnaden ligger hos motståndaren, inte i beslutet i sig.

Handens värde som exempel ligger därför i hur läsningar och motläsningar kan styra ett beslut även när pottoddsen ser attraktiva ut. Johan räknade rätt på vad synen kostade och tänkte ändå att han var nästan chanslös, eftersom han hade byggt en bild av vad Erik höll i.

Det är också en påminnelse om att en enskild pott inte utvärderar besluten som ledde dit. Erik vann. Det betyder att bluffen fungerade mot just den här motståndaren i just det här läget, inte att den hade varit rätt beslut oavsett vem som satt på andra sidan. Fler exempel på hur läsningar används finns i genomgången av cashgamebluffar och i avsnittet om position online.

Spela med en plan och följ besluten

I början av källans avslutning återkommer författaren till att försöka spela sitt bästa spel och följa sin strategi. Det knyter ihop kapitlet: gränsen, bedömningen av det egna spelet och beslutet att lämna hör alla till samma plan.

Han börjar också jämföra olika sessionslängder och nämner femton minuter. Vad jämförelsen leder fram till går inte att läsa.

Det som går att ta med sig från kapitlet i övrigt är i huvudsak tre saker. Bestäm i förväg var sessionen slutar. Bedöm ditt eget spel separat från hur svagt motståndet ser ut. Och skilj det du har observerat från det du antar, både när det gäller andras möjliga samarbete och när det gäller vilka kort en motståndare kan tänkas ha.

Vill du läsa vidare? Grunderna finns i genomgången av reglerna och i avsnittet om grundläggande strategi. Turneringsspelet behandlas i artikeln om turneringsstrategi, och all-in och sidopotter förklarar vad som händer när markerna tar slut mitt i en hand.