Shorthandedpoker med genomtänkta händer och anpassad aggression

Välj händer som ger dig något att arbeta med

Oavsett vilken strategi författaren använder vill han nästan alltid ha potential efter floppen när han bygger en pott. Det är utgångspunkten för hela avsnittet, och den återkommer i varje senare resonemang om aggression, satsningsstorlek och bordsimage.

Han lyfter K-2 och 10-4 som exempel på händer som inte fungerar lönsamt i hans spel. De två exemplen är valda för att de saknar just det han söker: en tydlig väg vidare när potten växer.

Hans invändning handlar inte bara om att sådana händer sällan träffar riktigt bra. Problemet börjar på allvar när de träffar en liten del av floppen. Då finns det tillräckligt med anledning att fortsätta, men inte tillräckligt med information för att veta hur långt handen räcker.

Det är en skillnad som är lätt att underskatta. En hand som missar helt är enkel att lägga. En hand som träffar något litet kostar pengar i flera steg, eftersom varje gata kräver ett nytt beslut utan att bilden blir klarare.

När ett par inte säger tillräckligt

Ett par behöver inte räcka långt. Om det höga kortet i handen paras men sidokortet är svagt kan handen vara dominerad av en motståndare som har samma höga kort och en bättre kicker.

Dominans betyder här att de två händerna delar en valör, men att den ena har ett klart bättre sidokort. Den som ligger under behöver i praktiken hjälp av brädan för att gå om, och den hjälpen kommer sällan.

Det obehagliga är att en dominerad hand ofta känns spelbar. Den har ett par, ibland till och med toppar, och den kan därför fortsätta att betala genom hela handen. Det är precis den typen av situation författaren vill undvika redan innan floppen delas ut.

Han vill därför inte förlita sig på att en ovanlig drömflopp ska rädda ett dåligt utgångsläge. Att en svag hand ibland träffar mycket hårt är sant, men det är inte något man kan bygga en strategi på.

Han föredrar i stället händer där det finns en tydligare väg vidare när potten växer. Det kan vara ett drag, en stark färdig hand eller kort som kan förbättras på flera sätt. Det gemensamma är att handen svarar på frågan vad Erik gör om Johan fortsätter att satsa.

Potential efter floppen är alltså inte ett löfte om att handen ska vinna. Det är ett krav på att handen ska gå att spela vidare med. En hand med potential ger Erik något att göra när Johan satsar, och den ger honom ett skäl att fortsätta som han kan förklara för sig själv utan att hänvisa till att han redan har lagt in marker.

Kravet blir strängare ju färre spelare som sitter kvar, eftersom potterna oftare spelas mellan två personer som möts om och om igen. En hand som bara fungerar när alla lägger sig kommer att prövas betydligt oftare vid ett shorthandedbord än vid ett fullt bord, och den prövningen kostar pengar varje gång.

Vill du repetera vilka händer som slår vilka innan du läser vidare kan du gå igenom pokerhändernas ordning eller de grundläggande strategiavsnitten.

Ett toppar med svag kicker kan ge ett svårt beslut

Erik höjer före floppen med K♦ 7♦ och Johan synar. Floppen kommer K♠ Q♥ 9♣. Erik har därmed toppar, men med en sjua som kicker.

Underlaget anger ingenting mer om handen. Det finns inga positioner, inga stackstorlekar och inga satsningsbelopp, och det finns varken turnkort, riverkort eller någon vinnare. Handen är med för att visa ett beslutsläge, inte för att visa hur en pott avgjordes.

Erik vill inte gärna lägga sig direkt. Han har trots allt träffat den högsta valören på bordet, och en läggning skulle innebära att han ger upp en flopp som passar hans höjning före floppen.

Samtidigt vill han inte spela för hela stacken bara för att han har träffat kungen. Toppar med en sjua som kicker är en hand som kan vinna en liten pott och förlora en stor, och det är en obekväm kombination.

Frågan är vad Erik vill att Johan ska göra

Det är den osäkerheten författaren vill belysa. Floppen ser bra ut på ytan, men Erik saknar ett självklart svar på vad han vill att motståndaren ska göra härnäst.

Vill han få syn på en satsning? I så fall behöver han veta vilka sämre händer som kan tänkas betala. Vill han helst att Johan lägger sig? I så fall spelar han en satsning mot händer som redan är slagna, vilket inte ger särskilt mycket.

Och vad gör han om Johan höjer? Det är den fråga som knyter ihop de två föregående. En höjning tvingar Erik att bestämma sig för om topparet med svag kicker är värt att försvara, och det beslutet är svårt att fatta i stunden om det inte är förberett.

Utan en plan för olika reaktioner blir det svårt att avgöra om han ska fortsätta, höja eller lägga sig. Planen behöver alltså finnas innan satsningen görs, inte efter att motståndaren har svarat.

En sämre hand kan ändå skapa problemet

Författaren nämner Q-J som en sämre färdig hand som en motståndare ändå kan höja med och därmed skapa ett svårt beslut. På den här floppen har Q-J par i damer och ett hålstegdrag, eftersom en tia skulle ge stege.

Q-J ligger alltså efter Eriks toppar. Ändå kan en höjning från den handen vara mycket obekväm, eftersom Erik inte kan skilja den från de händer som faktiskt slår honom.

Eriks problem är därför inte att varje höjning måste betyda att han är slagen. Problemet är att både starkare och svagare händer kan sätta honom under press, och att han inte kan avgöra vilken sort han möter.

Författaren kallar K-7 i samma färg en dålig hand i sitt resonemang. Det är hans bedömning av den typ av situation han vill undvika. Det är inte en fullständig öppningstabell för varje position och stackdjup, och underlaget presenterar den inte som en sådan.

Slutsatsen knyter tillbaka till avsnittet innan. Om handen hade haft en tydligare väg vidare, till exempel ett starkare sidokort eller ett drag, hade Erik haft ett svar att ge på en höjning. Det är den skillnaden som gör handurvalet till en fråga om senare beslut och inte bara om vilka kort som ser trevliga ut.

Förstå vad en höjning ska uppnå

Författaren skiljer mellan att stjäla mörkar i en turnering och att öppna en pott i cashgame. Handlingen kan se identisk ut, men syftet och värdet skiljer sig åt.

I turneringar ser han mörkstölder som avgörande. Mörkarna stiger, markerna kan inte fyllas på och varje omgång som passerar utan inkomst kostar i praktiken en del av stacken. Mer om den spelformen finns i genomgången av turneringsstrategi.

I cashgame lägger han i stället större vikt vid att bygga potter med händer som har potential efter floppen. Mörkarna står still, stacken kan fyllas på inom bordets regler och de största besluten kommer sällan före floppen.

Hans exempel är en stack på 2 000 dollar vid ett bord med mörkarna 10 dollar och 20 dollar. Att vinna de 30 dollar som ligger i mörkarna uppfattar han som relativt obetydligt jämfört med stacken.

Räknat i stora mörkar är stacken 100 stora mörkar och mörkarna tillsammans 1,5 stora mörkar. Det är förhållandet mellan de två talen som gör poängen tydlig, inte beloppen i sig.

Det är en prioritering, inte ett bevis

Det är författarens prioritering, inte ett belägg för att en mörkstöld saknar värde. En pott som vinns utan motstånd är fortfarande en vunnen pott, och över tid bidrar sådana potter till resultatet.

Exemplet visar något annat: varför han inte vill välja svaga händer enbart för chansen att plocka upp mörkarna. Om handen bara har ett syfte, och det syftet försvinner så snart någon synar, återstår ingen plan.

När någon synar vill han fortfarande ha en hand som går att spela vidare med. Det är hela kopplingen tillbaka till det första avsnittet. Höjningen ska inte bara ha ett bästa utfall, utan också ett hanterbart näst bästa utfall.

Frågan att ställa sig före höjningen blir därför dubbel. Vad vinner jag om alla lägger sig, och vad gör jag om någon inte gör det? En hand som bara har ett bra svar på den första frågan är enligt underlaget en sämre kandidat för att bygga en pott.

Kom ihåg vad motståndaren vet om dig

När Erik tvingas visa sina kort får Johan ny information. Det är en av de få gånger då motståndaren får se exakt vad Erik faktiskt spelade, och den informationen försvinner inte när nästa hand delas ut.

Författaren betonar att skickliga motståndare använder det de har sett på skärmen för att förändra sitt spel. De justerar sina egna beslut efter den bild som har byggts upp, ofta snabbare än den som blir observerad hinner tänka på saken.

Erik behöver därför följa sin egen bordsimage lika noggrant som han följer Johans. Det räcker inte att notera vad motståndaren visar. Han behöver också veta vad han själv har visat och hur det rimligen tolkas.

Bordsimage betyder här den bild motståndarna har av hur Erik spelar. Den behöver inte stämma med hela hans strategi, och den kan bygga på ett fåtal händer som råkat visas. En enda visning kan alltså få större vikt än hundra händer som aldrig syntes.

En avslöjad checkhöjningsbluff påverkar nästa möte

Anta att Johan får se Erik checkhöja utan någon stark hand. Författarens omedelbara tanke är då att nästa liknande spel gärna bör komma med en hand som tål att få syn.

Det handlar om att Johan nu har ett skäl att tvivla. Nästa gång samma mönster dyker upp kan han välja att stanna kvar i handen, inte för att hans egna kort har blivit bättre utan för att han har sett vad mönstret kan betyda.

Om Erik fortsätter som om bluffen aldrig visades riskerar han att överskatta hur ofta Johan kommer att lägga sig. Det är ett dyrt misstag, eftersom hela poängen med en bluff är att motståndaren faktiskt släpper handen.

Anpassningen betyder inte att varje kommande checkhöjning måste vara en värdehand. Den betyder att Erik behöver väga in hur Johan sannolikt läser situationen innan han bestämmer sig.

Vid små bord blir mötena mer personliga

Anpassningen blir enligt författaren särskilt viktig när allt färre spelare är kvar vid bordet. Med färre deltagare möts samma två personer oftare, och historiken mellan dem hinner bli lång på kort tid.

Då kan mötena börja kännas mer som en personlig uppgörelse. Tidigare händer och viljan att inte bli utspelad får större plats i besluten än de borde, och det gäller båda spelarna.

Det betyder inte att kortens värde slutar spela roll. En sämre hand blir inte bättre för att den senaste potten kändes orättvis, och en stark hand blir inte svagare för att motståndaren nyss vann.

Det betyder att Erik måste räkna med att Johan tolkar nästa handling genom det som nyss hände. Bilden av honom är en del av situationen, på samma sätt som korten på bordet. En spelare som håller reda på vad motståndaren har sett fattar sina beslut med mer information än en som bara håller reda på sina egna kort. Hur handläsning åt andra hållet fungerar beskrivs i genomgången av handläsning online.

När motståndarna synar mer behöver värdehänderna få betalt

Författaren beskriver shorthandedspel som en miljö där bluffar oftare får syn än vid fulla bord. Vid sexmannabord ser han fler spelare som inte gärna släpper ett par.

Förklaringen ligger nära till hands. När färre spelare delar på händerna blir de genomsnittliga händerna svagare, och en satsning möts av fler motståndare som har något litet men ändå något.

Hans första slutsats är att bluffa med eftertanke. Det räcker inte att en satsning ser stark ut om motståndaren ändå vill syna med en ganska svag hand. En bluff behöver riktas mot en hand som faktiskt kan läggas, annars är det bara en dyrare väg till samma förlust.

Den andra slutsatsen gäller värdesatsningarna. När Erik bedömer att han har den bästa handen behöver han vara beredd att ta betalt av just den synviljan. Samma egenskap hos motståndaren som gör bluffen svår gör värdesatsningen bättre.

Skillnaden mot ett fullt bord är i praktiken en fråga om hur ofta en satsning möts. Vid ett bord där motståndarna ofta lägger sig kan en satsning vinna potten av sig själv tillräckligt ofta för att bära sig. Vid ett bord där ett par nästan alltid följer med till visning måste satsningen i stället tjäna pengar på att bli synad.

De två slutsatserna hänger alltså ihop. Det är inte två olika råd om hur ofta man ska satsa, utan ett och samma råd om att satsningen ska väljas efter vad motståndaren gör med den.

En större satsning kan ibland uppfattas som en bluff

Författaren har upplevt att vissa motståndare blir mer benägna att syna när han satsar större. Det är motsatsen till vad man kanske väntar sig, och han kopplar det till sin bordsimage.

Om Johan redan tror att Erik bluffar kan ett stort belopp förstärka misstanken i stället för att skrämma bort honom. Satsningen läses då inte som styrka utan som ett försök att köpa potten.

Han vill därför pröva vilka storlekar som ger bäst betalt mot den aktuella spelaren. Han nämner att han ofta uppskattar en värdesatsning på 1,5 gånger potten, alltså en överbet på 150 procent av potten.

Det är hans exempel på en storlek, inte en regel om att större alltid ger fler syner. Underlaget säger uttryckligen att så inte är fallet, och det är värt att stanna vid den formuleringen.

Valet bygger i stället på vad motståndaren kan tänkas syna med och hur han uppfattar satsningen. Två spelare vid samma bord kan behandla samma storlek helt olika, och då är det storleken som ska ändras, inte bedömningen av handen.

En misslyckad bluff kan förändra kommande potter

När en bluff blir avslöjad vill författaren använda den nya informationen i stället för att fastna i irritation. Han vill varken bli arg på motståndaren för synen eller låta besvikelsen över sitt eget spel styra nästa hand.

I stället frågar han hur den nya bilden av honom kan påverka framtida beslut. Om Johan börjar syna stora satsningar med medelmåttiga händer kan Erik få bättre betalt när han faktiskt har en stark hand.

Författaren berättar att han ibland nästan väntar på tillfället när en bluff blir synad, eftersom motståndarna därefter kan börja syna betydligt lättare. Han uppger att han flera gånger fått syn på all-in av händer så svaga som kung högt.

Det är hans erfarenhet, inte en uppmaning att avsiktligt förlora en bluff för att köpa sig en viss image. Att lägga pengar på en förlorad hand i hopp om en framtida fördel är inte det underlaget beskriver, och det är inte något den här genomgången rekommenderar.

Den konkreta lärdomen är en annan och betydligt mer användbar. En redan visad hand kan förändra hur nästa pott bör spelas, och den som håller reda på vad som har visats har ett bättre underlag för nästa beslut än den som bara minns om potten vanns eller förlorades.

Sätt press med ett tydligt syfte

Aggression är central i författarens syn på poker och får ännu större betydelse vid bord med få spelare. Med färre motståndare i varje pott finns det fler tillfällen där ingen har en riktigt stark hand.

Han vill göra det svårt för motståndare att vinna billiga potter med mellanpar. Ett mellanpar som aldrig ställs inför ett svårt beslut får spela hela vägen till visning gratis, och det är precis det han vill undvika.

Han vill också begränsa antalet enkla chanser att förbättra svaga händer. Ett gratis eller billigt kort kan bli dyrt senare om motståndaren träffar och han själv betalar av. Kostnaden syns alltså inte när kortet delas ut, utan först på nästa gata.

Därför vill han tvinga fram beslut medan hans egen bedömning av situationen talar för att sätta press. Tidpunkten är en del av resonemanget: pressen ska komma när bedömningen stödjer den, inte när potten redan har vuxit av sig själv.

De två sätten att vinna en pott

Om Erik tror att Johan har en hand som inte klarar en höjning vill författaren att han överväger att göra just den höjningen. Resonemanget bygger på de två grundläggande sätten att vinna en pott.

Antingen har man den bästa handen vid visning, eller så får man motståndaren att lägga sig. Den som bara spelar för det första sättet ger bort hela det andra, och vid ett shorthandedbord är det andra sättet ofta tillgängligt.

Uppdelningen är enkel men användbar, eftersom den ger en kontrollfråga före varje satsning. Vilket av de två sätten arbetar den här satsningen för? Om svaret är inget av dem behövs satsningen sannolikt inte.

Det är också därför uppdelningen fungerar som ett skydd mot slentrian. En satsning som görs för att det är ens tur, eller för att handen känns för bra att checka, har inte passerat kontrollfrågan. Först när Erik kan säga vilka händer som synar och vilka som lägger sig har han underlag för att välja både om han ska satsa och hur mycket.

Aggressionen måste kopplas till hand och spelare

Samtidigt måste detta läsas tillsammans med avsnittet om synvilliga spelare. De två delarna av underlaget drar åt olika håll, och författaren säger det själv.

En motståndare som ogärna släpper ett par är inte automatiskt rätt mål för mer blufftryck. Mot den spelaren fungerar det andra sättet att vinna potten sämre, hur stor satsningen än är, och då är en värdesatsning ofta det bättre valet.

Författarens aggression behöver därför kopplas till den specifika handen och spelaren. Det är alltså inte ett råd om att satsa mer i allmänhet. Det är ett råd om att satsa när satsningen har ett av de två syftena och en motståndare som kan svara på det sätt syftet kräver.

Läst på det sättet är avsnittet om press och avsnittet om synvilliga spelare inte motsägelsefulla. De beskriver samma beslut från två håll: vem satsningen riktas mot avgör vilket av de två sätten att vinna potten som är realistiskt.

Möt aggressiva spelare med position och egna beslut

Författaren beskriver onlinespel som mer aggressivt än de livespel han jämför med. Därför vill han också behärska sätt att svara på aggressionen, inte bara sätt att vara aggressiv själv.

Han lyfter tre delar: att använda position, att ibland låta motståndaren fortsätta satsa in i en stark hand och att själv ta initiativ genom höjningar. De tre kompletterar varandra och används i olika lägen.

Position är den del som påverkar flest beslut, eftersom den gäller varje gata. Hur position hänger ihop med pottstorlek beskrivs närmare i avsnittet om position och pottstorlek online.

Före floppen väljer han oftast mellan två svar

Före floppen vill han ofta möta en löst aggressiv spelare med en återhöjning eller en fold. De två alternativen ligger långt ifrån varandra, men de har en sak gemensamt: båda avslutar osäkerheten.

Han säger att han sällan bara synar sådana motståndare, särskilt utan position. Skälet är att deras breda handurval är svårt att sätta på en bestämd hand. En syn lämnar handen öppen för fler gator där samma osäkerhet fortsätter att kosta pengar.

Det är hans föredragna spelstil i texten. Det innebär inte att syn alltid är fel eller att en återhöjning passar oavsett vilka kort Erik har. Underlaget ger ingen tabell över vilka händer som hör till vilket svar.

Efter floppen avgör handens sårbarhet

Efter floppen beskriver författaren två huvudsakliga vägar. Han kan försöka fånga motståndaren med en stark hand, eller sätta emot och ta ställning i potten.

Valet beror bland annat på hur sårbar hans hand är för kommande kort. En hand som kan försämras kraftigt i relativ styrka på nästa gata ger andra överväganden än en hand som bekvämt kan låta motståndaren fortsätta.

Att fånga någon förutsätter att det finns tid att fånga. Om brädan kan ändras på ett sätt som gör handen svår att spela vidare, eller som ger motståndaren en chans att komma ikapp gratis, försvinner mycket av värdet i att hålla igen.

Han understryker att motståndaren också spelar roll. En spelare som fortsätter satsa av sig själv gör fällan mer attraktiv. En spelare som checkar bakom när han möter passivitet gör den betydligt sämre.

De två vägarna är alltså inte två stilar att välja mellan en gång för alla. De är två svar på samma fråga, och frågan ställs på nytt i varje hand: vad förlorar Erik på att inte satsa nu, och vad vinner han på att låta Johan fortsätta? Svaret följer av handens sårbarhet och av hur motståndaren har spelat tidigare, inte av hur den förra potten slutade.

Han gör sällan stora läggningar

Författaren avslutar med att han sällan gör stora läggningar i shorthandedspel. Det beskriver hans benägenhet att stå emot press snarare än en metod han föreslår för andra.

Det är alltså inte ett råd att syna stora satsningar utan att värdera motståndarens möjliga händer. Tvärtom bygger resten av avsnittet på att motståndarens tänkbara händer ska vägas in före varje beslut, och den bedömningen går inte att hoppa över för att man ogärna lägger sig.

Uppgiften är med här därför att den förklarar hans spelstil och gör hans övriga resonemang begripliga. En spelare som sällan lägger sig stort behöver vara desto mer noggrann med vilka potter han bygger från början, vilket för resonemanget tillbaka till handurvalet i det första avsnittet.

Behåll lugnet när spelet blir personligt

Underlaget avslutar med en överlappning från ett tidigare avsnitt. Författaren påminner om att en förlustsession ändå kan innehålla bra beslut, om han förlorar betydligt mindre än han annars hade kunnat göra under omständigheterna. Han vill bedöma spelets kvalitet över tid i stället för att låta varje sessions resultat avgöra om han spelat väl.

Samma tanke behövs när en bluff blir synad eller när en aggressiv motståndare vinner flera potter i följd. Nästa beslut ska inte bli ett försök att reparera stoltheten.

Hemmets avskildhet och ett enkelt återköp

Författaren upplever att tilt kan komma lättare online än vid ett fysiskt bord. Hemma är det enklare att reagera kraftigt när något går fel, eftersom ingen annan vid bordet ser reaktionen. Han berättar att han därför ibland tycker om att spela på kafé.

Han pekar också på hur lätt det är att fylla på marker. I ett livespel måste spelaren ta fram plånboken. Online kan ett nytt inköp kräva ett enda knapptryck. För honom gör det skillnad när han redan förlorar och har svårt att lämna, eftersom den lilla ansträngningen att köpa in sig igen kan låta sessionen fortsätta trots att besluten försämras.

Underlaget tar upp samma resonemang på två ställen. Vi går igenom det mer utförligt, tillsammans med en bestämd sessionsgräns och pausen som inte i sig botar tilt, i genomgången av bankrulle, bordsval och lugnare beslut.

Avsnittet om aggression förutsätter därför fortfarande att spelaren kan skilja genomtänkt press från frustration. Det är samma krav som ställdes på handurvalet i början: beslutet ska gå att förklara med något annat än hur den förra potten kändes.

Vill du läsa vidare om besläktade ämnen? Se cashgame i no-limit hold’em, fällhänder i cashgame eller bluffar i cashgame.

Vill du repetera grunderna? Läs hela genomgången av Texas Hold’em-reglerna, slå upp ett begrepp i ordlistan eller läs om all-in och sidopotter.