Bankrulle, bordsval och lugnare beslut i onlinepoker

Bestäm vilken nivå spelkassan ska bära

Författaren betraktar bankrullehantering som en av pokerns viktigaste delar. Med bankrulle menas här den avsatta spelkassan, alltså de pengar som är öronmärkta för spel och som ska klara en period av motgång utan att spelaren tvingas sluta mitt i.

Hans förklaring till att även duktiga spelare går bankrutt är att de ibland underskattar svängningarna. Det gäller särskilt i dyrare spel med få deltagare, där samma skicklighet kan ge ett resultat som pendlar kraftigare mellan sessionerna än många räknar med.

Han beskriver shorthanded som mer svängigt än spel vid fulla bord och vill därför ha större marginaler. Det är utgångspunkten för hans råd. Det är inte en exakt riskberäkning som gäller oavsett spelstil och motstånd, och underlaget presenterar det inte heller som en sådan.

Skillnaden är viktig att hålla fast vid genom hela avsnittet. En modell som bygger på antalet inköp säger något om förhållandet mellan spelkassan och insatserna. Den säger däremot ingenting säkert om hur en enskild spelares resultat kommer att utvecklas, eftersom det beror på motståndet, på spelstilen och på hur länge spelaren håller sig kvar vid bordet.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att marginalen köper tid, inte utfall. Med fler inköp i reserv kan en period av motgång passera utan att hela spelkassan är borta. Men ingen mängd reserv gör förlusten omöjlig, och underlaget påstår heller inte något sådant.

Räkna inköp innan du räknar pengar

I källans exempel är ett fullt inköp 100 stora mörkar. På nivån 1/2 dollar blir ett fullt inköp därmed 200 dollar, eftersom den stora mörken är 2 dollar. Författaren beskriver detta som ett vanligt maximalt inköp i de onlinespel han diskuterar.

Det är en uppgift om källans spelmiljö. Det är inte ett löfte om vilka inköpsgränser ett visst bord har i dag, och underlaget beskriver inte heller vilka regler enskilda spel tillämpar nu.

Poängen med att räkna i inköp i stället för i kronor eller dollar är att måttet följer med nivån. Samma antal inköp betyder olika belopp beroende på vilka mörkar som spelas, medan beloppet ensamt inte säger något om hur många gånger spelaren klarar att köpa in sig på just den nivån.

Hans riktmärke är omkring 35 fulla inköp, medan 50 beskrivs som en bättre marginal. På nivån 1/2 dollar blir uträkningen den som visas nedan.

Om Eriks bankrulle faller under 35 inköp för den aktuella nivån rekommenderar författaren att han går ned en nivå. Nedflyttningen är alltså kopplad till förhållandet mellan spelkassan och insatserna, inte till hur en enskild session har gått.

Han medger att vissa spelare accepterar större risk än han själv gör. Samtidigt framhåller han att mindre än 20 inköp lämnar små marginaler enligt hans synsätt, och det är den varning underlaget faktiskt innehåller.

Lägg märke till att varningen gäller ett område och inte en exakt punkt. Underlaget säger att mindre än 20 inköp är farligt i hans mening. Det säger inte att 20 inköp i sig skulle vara tillräckligt, och det säger inte heller att någon annan siffra skulle innebära att pengarna räcker.

Vad antalet inköp inte lovar

Skillnaden mellan 35 och 50 inköp är inte en gräns mellan osäkert och säkert spel. Det är två punkter i samma persons modell, och den ena är den marginal han föredrar medan den andra är hans ungefärliga nedre riktmärke.

Källan anger ingen sannolikhet för att förlora bankrullen. Därför finns det inga riskprocent på den här sidan, och det finns ingen figur som delar in marginalerna i säkra och osäkra fält. Sådana tal skulle behöva komma någon annanstans ifrån, och då vore de inte längre en återgivning av underlaget.

Antalet inköp beskriver en reserv i förhållande till insatserna. Det är en relation mellan två storheter, ungefär som när man säger att en resa räcker ett visst antal tankningar. Hur långt reserven faktiskt räcker beror på hur spelet går, och den frågan besvarar underlaget inte.

Det finns ytterligare ett skäl att vara försiktig med tolkningen. Modellen är beskriven för en viss sorts spel, nämligen shorthanded cashgame online i den miljö författaren kände till. Ett annat spelformat, ett annat motstånd eller en annan spelstil kan innebära helt andra svängningar, och underlaget uttalar sig inte om dem.

Den praktiska slutsatsen är därför blygsammare än tabellen kan få det att se ut som. Underlaget beskriver hur en erfaren spelare valde sina marginaler och när han själv gick ned en nivå. Läsaren behöver fortfarande bestämma sina egna gränser utifrån sin egen ekonomi, och de gränserna bör sättas innan spelet börjar snarare än under en pågående session.

Flera bord binder en större del av bankrullen

Det räcker inte att kontrollera inköpet vid ett enda bord. När Erik spelar flera bord samtidigt har han en större del av spelkassan ute i spel, eftersom varje bord binder sitt eget inköp så länge han sitter kvar där.

Författaren menar att känslan av att ha mycket pengar i risk kan påverka besluten. Det gäller även om spelaren i vanliga fall är fullt bekväm med nivån, eftersom det är den samlade exponeringen och inte det enskilda bordet som känns.

Hans förslag är att börja med ett bord. Först när Erik känner sig trygg med tempot och dynamiken lägger han till ett till, och sedan kan samma prövning upprepas innan nästa bord öppnas.

Antalet bord behöver därför bedömas tillsammans med både bankrullen och förmågan att följa spelet. Det är två skilda frågor som råkar ha samma svar i praktiken, eftersom både pengarna och uppmärksamheten fördelas på fler ställen när ett bord läggs till.

Att lägga till ett bord är alltså inte enbart en fråga om att hinna med. Det förändrar också hur stor del av den avsatta spelkassan som kan vara i rörelse samtidigt, och det är en sak som går att räkna på i förväg i stället för att upptäcka mitt i en session.

Välj ett bord där du förstår förutsättningarna

Bordsvalet kommer före den första handen. Författaren vill att spelaren går igenom de tillgängliga spelen och bedömer vilka som faktiskt ser intressanta ut, i stället för att sätta sig vid det första bord som har en ledig plats.

Om inget bord passar föreslår han två möjligheter. Den ena är att starta ett eget spel och se vilka som sätter sig. Den andra är att avstå från att spela vid det tillfället, vilket i hans framställning är ett fullt rimligt alternativ och inte ett misslyckande.

Det senare är värt att stanna vid. Ett beslut att inte spela är också ett beslut, och det kostar ingenting. I ett spel där varje session dessutom kostar pengar i form av insatser och avgifter är det inte självklart att det alltid finns ett bord som är värt att sitta vid.

Två korta stackar väger olika vid olika stora bord

Vid ett bord med få deltagare kan en enda spelare förändra förutsättningarna märkbart. Det beror på att varje plats utgör en större andel av bordet när antalet platser är litet.

Två korta stackar vid ett fullt bord påverkar enligt författaren spelet mindre än två korta stackar vid ett sexmannabord. Vid sexmannabordet utgör de en större del av motståndet, och de begränsar fler av de potter där djupa stackar annars hade kunnat mötas.

Resonemanget handlar om vilka potter som över huvud taget kan uppstå. När en stor del av bordet har begränsat med marker framför sig blir det färre tillfällen då två djupa stackar möts i en stor pott, och det förändrar vilka situationer spelaren kan förvänta sig.

Underlaget anger inte hur många platser ett fullt bord har. Illustrationen ovan använder nio platser enbart för att jämförelsen ska gå att läsa, och den siffran ska inte uppfattas som en uppgift ur källan.

Ingen av bordsstorlekarna beskrivs heller som automatiskt bättre. Poängen är att samma iakttagelse, två korta stackar, betyder olika mycket beroende på hur många som sitter vid bordet.

Titta också på vilken plats du får

Författaren vill i allmänhet sitta till vänster om korta stackar, lösa spelare och motståndare som han vet spelar stabilt. Hans tanke är att få ett gynnsammare förhållande till deras handlingsordning och slippa ge dem enkel position på honom.

När två platser bredvid varandra är lediga rekommenderar han den som ligger till vänster om den andra i bordets ordning. Då hamnar en ny spelare som tar den återstående platsen på andra sidan om Erik.

Avsikten är att minska risken att en okänd motståndare får den önskade positionsfördelen över honom. Det är en avvägning som görs innan spelaren vet något alls om den som kommer att sätta sig, och därför handlar den om att styra oddsen för hur bordet utvecklas snarare än om en känd motståndare.

Vänster handlar om bordets ordning och inte om skärmen

Vänster ska här förstås i förhållande till spelarnas platser runt bordet. Det är alltså samma riktning som spelet går i, och den har ingenting att göra med den vänstra kanten på en skärm.

Det är lätt att blanda ihop de två sakerna online, eftersom platserna ritas ut i en bild där vänster och höger har en helt vanlig betydelse. Men en spelare som visas till vänster i bilden kan mycket väl ligga före Erik i handlingsordningen, och då är det handlingsordningen som gäller.

Den andra rättelsen är minst lika viktig. Knappen och mörkarna avgör fortfarande vem som agerar först i den enskilda handen, och knappen flyttas ett steg mellan händerna. Rådet gör därför inte Erik sist att agera i varje pott.

Det som platsvalet påverkar är förhållandet till vissa namngivna motståndare över många händer. Om de korta stackarna och de lösa spelarna sitter till höger om Erik i bordets ordning kommer de oftare att ha agerat innan han fattar sitt beslut, och det är den återkommande fördel författaren söker.

I en enskild hand kan Erik lika gärna vara den som agerar först. Det framgår tydligt när knappen har flyttats till platsen bredvid honom, vilket sker regelbundet så länge spelet pågår.

Utbudet skiftar mellan tider och spelmiljöer

Bordsvalet handlar inte bara om vilka bord som finns just när spelaren loggar in. Författaren beskriver också hur utbudet förändrades över dygnet och veckan, och hur han försökte ha tillgång till fler spel än ett.

Tidpunkten kan förändra vilka som spelar

Han beskriver hur många professionella spelare i hans miljö höll regelbundna arbetstider. Därför ansåg han att mitt på dagen inte alltid var den bästa tiden för den som sökte svagare motstånd.

Han såg ofta mer aktivitet kring middagstid på fredagar och lördagar, med fortsatt spel under helgen. Tidiga lördags- och söndagsmorgnar kunde också innehålla spelare som hade suttit uppe hela natten och inte längre spelade lika väl. Ibland märkte han dessutom ett uppsving efter stora sportevenemang, vilket han förknippade med särskilt lönsamma speldagar.

Det är hans observationer om när vissa bord förändrades. De ger ingen bestämd tidtabell för dagens spelutbud, och de är inte en uppmaning att lägga spelandet på sena nätter eller långa helger.

Resonemanget är i stället att bedöma vilka som faktiskt sitter vid bordet och hur de spelar. Alternativet vore att anta att alla sessioner på samma nivå har samma motstånd, och det är just det antagandet författaren vänder sig mot.

Observationerna hör dessutom till en bestämd tid och en bestämd spelmiljö. De beskriver inte vilka bord som finns i dag, och de säger ingenting om att någon tidpunkt skulle innebära bättre vinstchanser för den som sätter sig ned.

Tillgång till flera spelmiljöer kan ge fler val

Författaren beskriver hur bra bord dök upp och försvann på olika sajter. Genom att ha delar av bankrullen på flera ställen kunde han lättare välja mellan spelen och slapp ha alla pengar på ett ställe där det för tillfället saknades ett intressant bord.

Han nämner överföringar mellan spelare som ett sätt att ordna fördelningen. I hans exempel skickar Erik pengar till Johan på sajt A, medan Johan skickar motsvarande belopp till Erik på sajt B, så att Erik får pengar där han vill spela.

Källan beskriver sådana överföringar som kostnadsfria och nästan allmänt tillgängliga. Det återges här som en historisk beskrivning av hur författaren tänkte kring tillgänglighet. Det är inte en aktuell uppgift om vilka funktioner som finns, vad de kostar eller vilka villkor och regler som gäller, och det är inte en uppmaning att genomföra ett privat byte.

Att fördela bankrullen skapar inga nya pengar

Källan gör själv en viktig rättelse här. Att fördela en bankrulle på flera ställen skapar inga nya pengar, och en uppdelning förändrar inte hur mycket spelkassan innehåller sammanlagt.

Erik behöver därför fortfarande se den sammanlagda spelkassan och hur stor del av den som är i spel. Om han räknar varje del för sig är det lätt att uppfatta marginalen som större än den är, eftersom varje enskild del ser ut att räcka till fler inköp än helheten gör.

Kopplingen till avsnittets första del är direkt. Riktmärkena i författarens modell gäller hela bankrullen, inte den del som råkar ligga på ett visst ställe. En uppdelning är alltså en fråga om tillgång till spel, ingenting annat.

Spela så få bord att du hinner se vad som händer

Författaren sätter fyra shorthandedbord som ett tak i sitt råd, men föredrar högst tre. Han berättar att han själv normalt spelade tre och använde tid som blev över till att undersöka andra bord inför ett möjligt byte.

Taket och det föredragna antalet är alltså hans egna. Underlaget presenterar dem inte som en universell gräns för alla spelare, och det anger inte heller hur många bord någon annan borde klara av.

Uppmärksamhet på händer du själv har lagt dig i

Skälet till begränsningen är att uppmärksamheten behöver räcka längre än till den egna handen. En stor del av det som går att lära sig vid ett bord händer i potter där spelaren själv inte är med.

När Erik har lagt sig kan han fortfarande se hur Johan satsar, vilka händer Anna visar och hur de reagerar på varandra. Den informationen kostar inga marker, men den kräver att någon faktiskt tittar.

Om varje ledig sekund i stället upptas av ett beslut på ett annat bord går informationen förlorad. Det är den konkreta kostnaden för fler bord, och den syns inte i resultatet förrän senare.

Författaren beskriver därför timresultatet som en avvägning. Fler bord ger möjlighet att spela fler händer, men mindre tid per bord kan försämra både besluten och kunskapen om motståndarna. Tre bord är hans föredragna balans, inte en gräns som gäller alla.

Avvägningen är också personlig på ett sätt som en siffra inte fångar. Två spelare som spelar lika många bord kan ha mycket olika förmåga att följa vad som händer i potter de själva inte deltar i, och det är den förmågan som sätter den verkliga gränsen.

Använd extra betänketid till att gå igenom handen

Källan nämner en tidsbank i cashgame där spelaren kunde använda en del av eller hela en extra minut. Författaren uppskattade funktionen och använde den när han behövde spela upp handens tidigare handlingar i huvudet.

Syftet med tiden är att reda ut beslutet. Erik kan gå tillbaka till hur potten började, vilka satsningar som gjordes och hur den aktuella handlingen passar ihop med resten av handen.

Den extra minuten hör till källans exempel och ska inte läsas som en beskrivning av alla pokerklienter. Underlaget säger ingenting om vilka funktioner som finns i dag eller hur de i så fall fungerar.

Det är också värt att notera vad den extra tiden inte gör. Den löser inte problemet med för många bord, eftersom tiden räknas ned medan de andra borden fortsätter att kräva beslut. Funktionen hjälper vid ett enskilt svårt läge, inte med att hålla fler bord i luften samtidigt.

Kännedom om återkommande motståndare

Författaren betonar regelbundet spel som ett sätt att lära känna återkommande motståndare. Online saknar han möjligheten att läsa de kroppsliga signaler som finns vid ett fysiskt bord, och i stället behöver han känna igen människorna genom deras beslut.

Efter ett tag vill han kunna beskriva varje återkommande spelares stil, styrkor och svagheter. Den kunskapen ska inte bara hjälpa honom att spela en viss hand, utan också hjälpa honom att undvika onödigt många potter och sessioner mot de starkaste spelarna.

Där möts de två delarna av avsnittet. Kännedomen om motståndarna är både ett sätt att fatta bättre beslut i handen och ett underlag för bordsvalet, eftersom den visar vilka bord som är värda att sitta kvar vid.

Skriv anteckningar som går att använda i nästa pott

Vid shorthandedbord återkommer samma motståndare snabbt i nya händer. Författaren vill därför att de första intrycken skrivs ned medan situationerna fortfarande är tydliga, i stället för att sparas i minnet till efter sessionen.

Källan beskriver anteckningsfunktioner i pokerklienter och påpekar att anteckningar ofta sparades på den egna datorn. Den som växlade mellan datorer kunde därför sakna sina tidigare noteringar.

Det är en teknisk uppgift från källans miljö och inte ett besked om hur något program fungerar i dag. Den praktiska frågan som blir kvar är enkel nog, nämligen om anteckningarna faktiskt finns tillgängliga där man spelar.

Beskriv handlingen i stället för att förolämpa spelaren

En notering som "Johan är dålig" berättar nästan ingenting om nästa beslut. Den säger något om hur Erik kände sig när han skrev den, men inte vad Johan faktiskt gör i en viss situation.

Författaren vill i stället ha specifika noteringar som beskriver hur motståndaren tolkar satsningar och vilka spel han klarar av att göra. En sådan anteckning går att väga in nästa gång samma läge uppstår.

En anteckning kan exempelvis vara att Johan uppfattar Eriks överbet på river som en stark värdehand. En annan kan vara att Anna är kapabel att syna utan position mot en aggressiv spelare för att försöka ta potten senare, vilket är det underlaget beskriver som en float utan position.

Skriv också vilka händer en motståndare höjer med och från vilka positioner. Då kan anteckningarna hjälpa Erik att minnas ett observerat handurval, i stället för att bara bära med sig en allmän känsla av att spelaren är lös eller tight.

Skilj en första misstanke från ett återkommande mönster

När en handling inte verkar rimlig försöker författaren förstå varför den gjordes. Finns det en tidigare historia mellan spelarna? Försöker någon skapa en viss bild av sitt spel? Har frustration börjat påverka besluten?

Motivet kan vara lika användbart som själva handlingen, eftersom det säger något om vad spelaren kan tänkas göra härnäst. Men en enda märklig hand räcker inte för att slå fast en spelares vanor.

Anta att Johan visar en svag hand efter ett misslyckat squeezespel, alltså en återhöjning efter att någon har höjt och minst en annan spelare har synat. Författaren vill inte genast dra slutsatsen att Johan alltid gör detta med svaga kort.

Han skriver hellre en preliminär notering, exempelvis "Squeezar lätt??". Frågetecknen är en påminnelse om att observationen bygger på ett enda tillfälle.

Om samma beteende återkommer blir observationen starkare. Då kan frågetecknen tas bort och spelet anpassas med större säkerhet. Inga bestämda kort eller satsningsbelopp behövs för att illustrera principen, och underlaget anger heller inte några.

Uppdatera noteringarna och läs dem när det gäller

En anteckning beskriver vad spelaren har gjort, inte vad han måste göra för alltid. Författaren berättar att han mött personer med tydliga luckor i spelet som sex veckor eller tre månader senare hade blivit stabila motståndare.

Därför behöver gamla noteringar omprövas. Annars riskerar Erik att spela mot en tidigare version av Johan, och den versionen kan ha försvunnit sedan länge.

Tidsangivelserna är hans exempel på hur snabbt spelet kan ha förändrats. De är inte en fast uppdateringskalender, och underlaget säger ingenting om hur ofta noteringar generellt bör ses över.

Anteckningarna måste dessutom användas. Författaren beskriver hur han själv har bluffat i en situation som såg lovande ut, för att först efteråt läsa en notering om att motståndaren nästan aldrig kunde lägga sig, ens när det verkade uppenbart.

Hans råd är att kontrollera relevanta anteckningar när en stor pott utvecklas. Informationen gör ingen nytta om den blir läst först när beslutet redan är taget, och det är också ett argument för att inte ha fler bord igång än att det hinns med.

Låt inte egot bestämma hur länge sessionen fortsätter

Hemma bakom skärmen är det lätt att känna sig osårbar. Författaren beskriver frestelsen att tro att man kan spela ut vem som helst, men ser den attityden som kostsam.

Hans poäng är att målet inte är att bevisa sig mot varje motståndare. Han uttrycker det som att de bästa spelarna är de som vinner mest, inte de som försöker besegra alla.

Det är ett argument för att välja sina situationer i stället för att göra varje möte till en personlig tävling. Det knyter också ihop avsnittet, eftersom både bordsvalet, platsvalet och beslutet att avsluta en session handlar om samma sak, nämligen vilka situationer spelaren väljer att vara med i.

Avsluta innan en dålig session blir mycket värre

Ibland fungerar inte spelet. Några försök att ta potter misslyckas, motståndarna slutar respektera höjningarna eller Erik märker att han inte fattar lika bra beslut som vanligt.

Författaren vill då att han kan lämna bordet. Det finns ingen poäng i att förvandla en dålig session till en förödande sådan, och möjligheten att spela igen senare gör det mindre rimligt att behandla just den här sessionen som en sista chans.

Även toppspelare har förlustsessioner. Författaren räknar vissa av sina egna minusdagar som bra sessioner eftersom han lyckades förlora betydligt mindre än han annars kunde ha gjort under omständigheterna.

Det svåra är att inte låta resultatet ensamt avgöra hur spelet bedöms. På längre sikt är beslutens kvalitet det han vill hålla fast vid, och en begränsad förlust kan vara resultatet av flera bra beslut i rad.

Pausen är ett exempel och inte en kur mot tilt

Ibland tycker författaren att en paus på femton minuter räcker. Om spelaren efter pausen bedömer att förutsättningarna fortfarande är gynnsamma kan han återvända.

Men det ska finnas en faktisk anledning att fortsätta, inte bara en önskan att få tillbaka det som förlorats. Det är den avgörande skillnaden, och den går inte att ersätta med en klocka.

En paus återställer alltså inte i sig omdömet. Femton minuter är författarens exempel på hur lång en paus kan vara, inte ett besked om hur lång tid det tar innan besluten blir bra igen, och underlaget innehåller inget sådant besked.

Om skälet att återvända bara är att resultatet ska bli jämnt är det enligt underlagets resonemang inget skäl alls. Då är det samma önskan som från början gjorde sessionen svår att avsluta, och den har inte förändrats av att en kvart har gått.

Ett enkelt återköp kan göra det svårare att sluta

I det sista avsnittet beskriver författaren varför tilt kunde komma lättare online för honom. Hemmets avskildhet gjorde det enklare att reagera kraftigt när något gick fel.

Han berättar att han därför ibland föredrog att spela på kafé. Det är hans personliga sätt att förändra miljön och inget krav för att behålla lugnet, och underlaget framställer det inte som ett råd till andra.

Han pekar också på hur lite som krävs för att köpa in sig igen online. Vid ett fysiskt bord behöver spelaren åtminstone ta fram pengar ur plånboken, medan ett nytt inköp på nätet kan ligga ett knapptryck bort.

Den enkla handlingen kan förlänga en session som borde vara avslutad. Det gör förmågan att stanna upp särskilt viktig när förlusterna redan påverkar besluten, och det är därför underlaget avslutar med just den observationen.

Poängen är alltså inte att visa hur ett nytt inköp går till. Den är att ett steg som knappt märks kan göra skillnad mellan en session som avslutas och en som fortsätter, och att det är värt att känna igen det steget innan man står inför det.

Vidare läsning i onlinekapitlet

Den här genomgången hör ihop med de övriga delarna om onlinespel. Där behandlas hur spelet skiljer sig från spel vid ett fysiskt bord, hur position används och hur motståndarnas handlingar läses under handens gång.

Vill du fylla på med annat? Läs om fällhänder i cashgame, om bluffar i cashgame eller om turneringsspel. Grunderna finns i genomgången av reglerna, i avsnittet om grundläggande strategi och i ordlistan.

Behöver du repetera vilken hand som slår vilken? Se pokerhändernas ordning eller läs om all-in och sidopotter.