Läs onlinemönster och planera dina beslut i shorthandedpoker

Tänk igenom svaret innan du gör satsningen

Författaren vill att spelaren försöker förutse vad som kan hända innan han agerar. Det låter enkelt, men i praktiken är det vanligt att en satsning görs för att den känns naturlig just då, utan att spelaren har funderat på vad motståndaren kan svara med.

Skillnaden märks först när svaret kommer. Ett möjligt omslag blir mindre överraskande när Erik redan har funderat på hur han ska hantera det. Har han inte gjort det får han i stället fatta ett svårt beslut under tidspress, med en pott som redan har vuxit och med ett motstånd som just har visat något nytt.

Det handlar alltså inte om att spå vad som ska hända. Det handlar om att ha gått igenom de mest sannolika fortsättningarna innan han lägger in marker. När Erik vet vad han tänker göra mot en höjning behöver han inte bygga hela resonemanget från grunden i det ögonblick då höjningen faktiskt kommer.

Ett omslag blir mindre överraskande när det är förberett

Om Erik satsar bör han enligt underlaget exempelvis fråga sig om Johan sannolikt kommer att höja, hur stor höjningen kan bli och vad han själv då tänker göra. Tre frågor räcker långt, eftersom de tvingar fram en tanke om nästa satsningsrunda i stället för bara om den aktuella handlingen.

Frågorna hänger ihop. Om svaret är att Johan sällan höjer i det här läget blir satsningen ett annat beslut än om han höjer ofta. Om höjningen dessutom väntas bli stor behöver Erik veta i förväg om han är beredd att fortsätta till ett sådant pris eller inte.

Planen behöver kunna ändras när ny information kommer. En förberedd tanke är inte ett löfte att spela handen på ett visst sätt oavsett vad som händer. Om Johan gör något som inte fanns med i resonemanget får Erik tänka om, men han gör det då från ett bättre utgångsläge än om han aldrig hade funderat på saken.

Poängen i underlaget är just att han inte ska behöva uppfinna hela resonemanget först när pressen redan är där. Att ha tänkt igenom svaret i förväg är något annat än att ha bestämt det i förväg.

Nya vanor hos dig ger nya reaktioner hos motståndarna

Det är särskilt viktigt att tänka framåt när Erik ändrar strategi. Att börja höja oftare eller att använda en annan satsningsstorlek kan få motståndarna att reagera på ett nytt sätt, och den reaktionen kommer i nästa satsningsrunda snarare än i den aktuella.

En förändring som ser liten ut för Erik kan uppfattas som en tydlig skillnad vid bordet. Om han tidigare har satsat i ett visst läge och nu börjar höja i stället blir hans handlingar mindre förutsägbara, men också mer intressanta för den som följer med i vad som händer.

Därför räcker det inte att bedöma om den första handlingen är bra i sig. Erik behöver tänka på följderna, alltså vad förändringen leder till när motståndarna har hunnit notera den och börjat anpassa sig.

Det resonemanget återkommer flera gånger i den här genomgången. Det gäller när han bygger upp en bordsimage, när han börjar använda squeezehöjningar och när han väljer hur han ska öppna potter. Varje förändring av det egna spelet skapar ett nytt underlag som motståndarna kan läsa av.

Vill du läsa mer om hur besluten hänger ihop över flera satsningsrundor finns en separat genomgång av handläsning i onlinepoker, och de grundläggande begreppen förklaras i strategiöversikten.

Lär dig vad en viss spelares mönster betyder

Onlinetells är enligt författaren mindre konkreta än de signaler som finns vid ett fysiskt bord. Det syns ingen hand som darrar, ingen blick som flackar och ingen kroppshållning som förändras när ett kort kommer. Det som återstår är handlingarna och tiden de tar.

Han delar därför främst upp onlinetells i två grupper. Den ena är återkommande spelmönster, alltså hur en spelare brukar agera i liknande lägen. Den andra är tiden som spelaren tar på sig innan han agerar.

Båda grupperna har samma begränsning. De beskriver en enskild spelare, inte spelare i allmänhet. Det som gäller Johan behöver inte gälla någon annan vid samma bord, och en tolkning som stämmer bra i dag kan behöva revideras om några veckor.

Mönstren hör till personen och kan förändras

Mönstren är personliga. Spelare hittar ofta ett sätt att spela som känns bekvämt och upprepar det, ibland utan att själva tänka på att de gör det. Det är just upprepningen som gör mönstret användbart för den som tittar på.

Samtidigt kan vanorna förändras när spelarna utvecklas. Någon som tidigare synade för mycket kan ha arbetat med just det, och någon som brukade satsa i en viss typ av läge kan ha börjat checka där i stället. En gammal läsning behöver därför inte beskriva samma spelare för alltid.

Det innebär att observationerna måste underhållas. Erik kan inte skriva ned en anteckning en gång och sedan lita på den i flera år. Om motståndarens spel börjar avvika från den tidigare bilden är det ett tecken på att bilden behöver uppdateras, inte på att spelaren gör något konstigt.

Det är också ett skäl att vara försiktig med tvärsäkra etiketter. Att kalla någon lös eller tight är en sammanfattning, och sammanfattningar tappar detaljer. De grova beskrivningarna kan hjälpa Erik att komma igång, men den enskilda spelaren behöver fortfarande bedömas som en individ.

Börja med händer där korten faktiskt visas

Författaren rekommenderar att gå igenom handhistoriken när en hand har nått visning. Det är det enda tillfället då Erik med säkerhet vet vilka kort som låg bakom handlingarna, och därmed det bästa tillfället att lära sig något om hur motståndaren tänker.

När korten väl är kända kan handlingarna tolkas bakvänt. Hur spelades handen före floppen? När kom satsningen? Vilka beslut ledde till att korten till slut visades? Det är frågor som inte går att besvara i efterhand utan handhistoriken, eftersom minnesbilden av en hand ofta är grövre än den faktiska handlingsordningen.

Han vill veta vad varje spelare gjorde och försöka förstå varför. Det andra ledet är det viktiga. En anteckning om att en spelare synade på floppen säger mindre än en anteckning om vad han synade med och vad han verkar ha hoppats på.

Ju fler gånger Erik får se motståndarnas kort, desto mer underlag har han för att jämföra situationerna. En visning ger en observation. Flera liknande händer kan ge stöd för ett återkommande mönster, och det är mönstret han är ute efter, inte den enskilda handen.

Det gör genomgången av handhistoriken till ett arbete mellan sessionerna snarare än under dem. Vid bordet finns sällan tid att gå tillbaka och läsa en hand i detalj, särskilt inte i shorthandedspel där turerna kommer tätt. Efteråt finns däremot både tid och överblick.

Om du vill läsa mer om hur du håller ordning på din speltid och tar pauser som faktiskt hjälper finns en genomgång av spelstopp och pauser i onlinepoker.

En snabb återhöjning kan betyda något annat än en snabb floppsatsning

Timing får enligt författaren större värde när man har spelat många händer mot samma person. Det beror på att tolkningen bygger på en jämförelse. Utan en bild av hur spelaren brukar agera finns det inget att jämföra den aktuella handlingen med.

Det är därför timing beskrivs som en spelarberoende tolkning. Samma hastighet kan betyda olika saker beroende på vem som agerar, vilken uppkoppling personen har, hur många bord han spelar samtidigt och hur van han är vid situationen.

Underlaget anger inget antal sekunder och ingen sannolikhet. Det finns alltså ingen gräns att hålla sig till och inget tal som beskriver hur ofta en snabb handling betyder det ena eller det andra. Det som finns är två tolkningar som författaren själv använder.

En ovanligt snabb återhöjning före floppen

En ovanligt snabb återhöjning före floppen kan i författarens tolkning tyda på en bra hand. Tanken bakom är enkel. Om beslutet hade varit svårt skulle spelaren sannolikt ha behövt en stund, och när han i stället svarar direkt kan det bero på att valet kändes självklart för honom.

Ordet ovanligt är viktigt i beskrivningen. Det är inte hastigheten i sig som säger något, utan att handlingen kom snabbare än vad den brukar göra hos just den spelaren. En person som alltid agerar snabbt ger ingen information genom att göra det även den här gången.

Tolkningen gäller dessutom en återhöjning, alltså en handling som redan i sig innebär att spelaren går emot någon annans höjning. Det är ett beslut med tydligt innehåll, och det gör hastigheten mer meningsfull än när samma spelare snabbt lägger sig eller snabbt synar.

En snabb satsning på floppen

En snabb satsning på floppen tolkar författaren ibland på ett annat sätt. Hans tanke är att floppen kanske inte förändrade handen särskilt mycket. Om den hade gjort det skulle spelaren enligt resonemanget ha behövt en stund för att fundera på sitt nya läge.

Resonemanget handlar alltså om förändringen, inte om styrkan. Tre nya kort skapar normalt nya möjligheter och nya problem. Att någon ändå svarar direkt kan tyda på att de tre korten inte ställde honom inför något nytt att väga.

Det är också därför tolkningen skiljer sig från den som gäller före floppen. Före floppen finns inga gemensamma kort att ta ställning till, och ett snabbt beslut kan vara ett uttryck för att handen i sig är tydlig. På floppen finns däremot ny information, och det är frånvaron av betänketid kring den nya informationen som författaren noterar.

Skillnaden mellan en oförändrad hand och en svag hand

Här ligger den viktigaste distinktionen i hela avsnittet. Att floppen inte förändrade handen betyder inte att spelaren saknar en bra hand. Han kan redan ha haft en stark hand före floppen, och i så fall är den lika stark efter floppen.

Skillnaden mellan formuleringarna floppen förbättrade inte handen och handen är svag är avgörande i författarens beskrivning. Den första säger något om vad de tre korten tillförde. Den andra säger något om handens styrka, vilket är en helt annan sak.

Om Erik blandar ihop dem drar han fel slutsats åt fel håll. En snabb floppsatsning från en spelare som just har höjt före floppen kan mycket väl komma från en hand som var stark redan innan och som fortfarande är det. Att då tolka hastigheten som svaghet leder till precis det motsatta beslutet mot vad läsningen borde ge.

Båda tolkningarna är ledtrådar, inte säkra besked om korten. En snabb handling ensam räcker inte för att fastställa styrkan, och underlaget ger ingen metod för att räkna på hur mycket den väger.

Det är det återkommande beteendet hos just den spelaren som författaren vill lära sig. Ett enda snabbt beslut är en observation. Samma snabba beslut i samma typ av läge flera gånger är början på ett mönster, och det är mönstret som kan användas.

Vill du se hur den här typen av information vägs samman med satsningsmönster och positioner finns mer att läsa i genomgångarna av position i onlinepoker och avancerad strategi.

Undvik att ditt eget beslutstempo avslöjar svårighetsgraden

Författaren vill också minska de signaler han själv ger bort. Om han kan läsa andras timing kan andra läsa hans, och den insikten leder till en konkret vana snarare än en teori.

Han föreslår ett jämnare beslutstempo, så att enkla beslut inte alltid kommer direkt medan svåra händer alltid följs av en tydlig paus. Det är kontrasten som är problemet, inte pausen i sig.

Ett exempel ur texten visar hur det kan se ut. Om Johan höjer och Erik redan vet att han ska lägga sig vill författaren ändå att han tar en liten stund innan han gör det. Då blir en senare paus i ett marginellt läge inte lika tydligt förknippad med osäkerhet.

Källan anger inget antal sekunder och inget krav på att använda hela betänketiden. Det finns alltså ingen instruktion om att låta tiden gå ut, och ingen gräns som säger när ett svar räknas som snabbt eller långsamt.

Poängen är att inte låta skillnaden mellan enkla och svåra beslut bli ett stabilt mönster som motståndaren kan använda. Om Erik varje gång signalerar hur svårt beslutet var ger han bort information som han inte får något tillbaka för.

Vanan är viktigare än den enskilda pausen

En enskild paus säger inte särskilt mycket. Det kan ha varit en störning, ett annat bord som krävde uppmärksamhet eller ett beslut som faktiskt var svårt. Det är först när samma sak upprepas som en motståndare kan börja lita på iakttagelsen.

Därför blir också motåtgärden en vana snarare än ett enstaka val. Om Erik bara ibland kommer ihåg att pausa före en självklar läggning finns kontrasten kvar i alla andra händer, och mönstret består.

Det finns ett pris. Ett jämnare tempo tar något längre tid totalt, särskilt vid flera bord samtidigt. Underlaget ställer inte upp någon avvägning mellan antal bord och tempo, så den frågan får varje spelare hantera själv utifrån hur han spelar.

Det som däremot är tydligt i texten är riktningen. Erik ska försöka se likadan ut oavsett hur svårt beslutet är, eftersom det är skillnaden som avslöjar något och inte tiden i sig.

Låt bordsimagen påverka hur du bygger potten

Motståndaren ser inte allt Erik har haft. Han ser handlingarna och de kort som ibland visas. Allt annat är hans egen tolkning, och den tolkningen bygger på ett begränsat urval av det som faktiskt har hänt.

Författaren vill därför att Erik håller reda på vad Johan faktiskt har sett och hur det kan påverka nästa beslut. Det är en annan fråga än vad Erik själv vet om sitt spel. Han kan ha lagt en lång rad händer i följd med goda skäl, men det Johan minns är att han inte har sett Erik i en pott på länge.

Det ger en praktisk följd. Handlingar som är ovanliga för Erik väger tyngre vid bordet än handlingar han gör ofta, oavsett vilka kort som ligger bakom dem. Det är den obalansen han kan använda.

Den första återhöjningen behöver potential, inte ess

Om Erik sällan har återhöjt före floppen tänker författaren inte vänta på A-A innan han gör det. Han räknar med att den första återhöjningen kan få respekt just därför att den inte har kommit ofta, och att den respekten är en del av handlingens värde.

Han säger samtidigt att han sannolikt inte kommer att ha en monsterhand första gången han använder tillfället. Det är en realistisk förväntan snarare än ett mål. Tillfället uppstår när det uppstår, och det sammanfaller sällan med att han råkar ha den bästa handen i leken.

Däremot vill han fortfarande välja en hand med potential. Det är den viktiga begränsningen. En trovärdig image ska ge fler möjligheter, inte bli ett skäl att spela vilka kort som helst, och en återhöjning med en hand utan fortsättning blir svår att hantera när någon faktiskt synar.

Skillnaden mellan de två sakerna är lätt att missa. Att inte vänta på A-A betyder att tröskeln sänks, inte att den tas bort. Handen ska fortfarande kunna spelas vidare efter floppen, och det är just den möjligheten som gör att återhöjningen kan användas mer än en gång.

Tre omständigheter där författaren satsar sitt högsta set direkt

När författaren floppar det högsta möjliga setet beskriver han tre omständigheter där han själv väljer att satsa på floppen. Det gemensamma för dem är att han ser skäl att tro att en satsning kan få motståndaren att fortsätta.

Den första är att han nyligen har blivit avslöjad med att satsa utan en bra hand. Den andra är att han nyligen har gjort flera fortsättningssatsningar som inte fungerat. Den tredje är att motståndaren är mycket synvillig eller överdrivet aggressiv.

De två första handlar om hans egen trovärdighet. Tidigare misslyckade försök kan ha gjort honom mindre trovärdig, och en satsning från någon som nyss har visat en bluff möter ofta mindre respekt. Den tredje handlar i stället om motståndaren. En synvillig eller aggressiv spelare kan ge action av helt andra skäl än vad Erik gör i just den handen.

Detta är författarens personliga urval i texten. Han anger varken ett konkret par, en flopp eller stackdjup, och passagen ger ingen fullständig strategi för hur alla högsta set ska spelas.

Den ska därför inte omvandlas till en generell regel om att alltid checka i alla andra lägen. Att tre omständigheter räknas upp betyder att de tre är exempel på när han satsar, inte att en uttömmande lista har presenterats över de enda tillfällen då en satsning kan vara rätt.

Läsningen av motståndaren är alltså förutsättningen i alla tre fallen. Hur ett set bäst spelas i övrigt beror på faktorer som underlaget inte behandlar här, bland annat hur brädan ser ut och hur djupa stackarna är, och de uppgifterna saknas i källtexten.

Squeezespel sätter press på både höjaren och synarna

En squeeze uppstår när en spelare höjer, minst en annan synar och en tredje spelare sedan återhöjer. Återhöjningen angriper alltså en pott där det redan finns både en öppningshöjning och synade pengar.

Det är den sammansättningen som ger handlingen sitt namn. Öppningshöjaren har visat styrka men vet inte vad synarna har. Synarna har visat intresse utan att visa styrka. När återhöjningen kommer måste alla ta ställning på nytt, och ingen av dem har ännu fått veta vad de andra tänker göra.

Exemplet med en öppning, två synare och en återhöjning

Författarens exempel kommer från ett bord med mörkarna 10/20 dollar. Johan höjer till 60 dollar. Två spelare synar. Erik återhöjer därefter till totalt 260 dollar.

Att vinna potten direkt är ett möjligt utfall i exemplet, inte ett redovisat resultat. Underlaget säger att alla andra kan lägga sig, vilket är något annat än att beskriva vad som faktiskt hände i handen.

Källan anger inga hålkort, positioner eller exakta stackar för handen. Den säger heller inte hur spelarna satt i förhållande till mörkarna, och därför går det inte att räkna fram vad som ligger i potten när Erik har återhöjt. Någon totalpott redovisas alltså inte här.

Det som däremot går att beskriva är trycket. Johan måste ta ställning till en återhöjning som är betydligt större än hans egen öppning. Synarna, som valde att komma in billigt, får plötsligt ett helt annat pris framför sig och har ingen information om vad de andra tänker göra.

En lös öppnare kan ge fler tillfällen

Författaren beskriver squeeze som ett spel med ofta högt förväntat värde och anser att det fungerar särskilt bra när den första höjaren spelar många händer. Logiken är att ett bredare öppningsurval innehåller fler händer som inte vill möta en stor återhöjning.

Det är alltså inte enbart återhöjningens storlek som skapar värdet, utan vem den riktas mot. Mot en spelare som öppnar snävt består urvalet av fler händer som gärna fortsätter, och samma handling möter då ett annat motstånd.

Men värdet är inte automatiskt positivt bara för att handlingen kallas squeeze. Det beror på vilka händer spelarna har, vad återhöjningen kostar och hur ofta de lägger sig eller fortsätter.

Det betyder att squeezen ska bedömas situation för situation. Samma återhöjning kan vara utmärkt mot en lös öppnare med två ovilliga synare bakom sig och betydligt sämre mot en snäv öppnare som gärna fortsätter.

Bordet kan börja lägga fällor

Om många squeezehöjningar har förekommit börjar bra spelare enligt författaren anpassa sig. De kan då syna med starka händer för att locka fram ytterligare en återhöjning bakom sig, vilket vänder hela situationen.

Tidpunkten handlar därför om mer än att rätt antal spelare har höjt och synat. Erik behöver också veta vad som hänt under de senaste händerna och om motståndarna har skäl att vänta på just hans spel.

Författaren uttrycker det som att den som har squeezat en eller två gånger gärna bör ha något ordentligt tredje gången. Det är en påminnelse om förändrad image, inte en mekanisk regel där den tredje handen alltid måste spelas på ett visst sätt.

Här återkommer tanken från avsnittet om bordsimage. En handling som fungerar delvis därför att den är ovanlig slutar vara ovanlig om den upprepas. Värdet flyttar sig alltså när Erik använder verktyget, och det är hans eget spel som flyttar det.

Stackdjupet förändrar förutsättningarna

I sin jämförelse med livespel menar författaren att squeeze förekommer mindre ofta där. Skälet han anger är att stackarna tenderar att vara djupare och att spelarna är mindre benägna att lägga sig före floppen.

Han förknippar metodens starkaste tryck med spel där den genomsnittliga stacken ligger omkring 100 stora mörkar. Det är hans beskrivning av de spelmiljöer han jämför, inte ett påstående om att live- och onlinespel alltid har dessa egenskaper.

Skillnaden spelar roll för hur ofta tillfället uppstår. När spelarna lättare lägger sig före floppen finns det fler potter där en återhöjning kan ta ned potten direkt. När stackarna är djupare och spelarna gärna fortsätter blir samma handling en annan sorts investering.

Om du vill sätta stackdjup och insatsnivåer i ett större sammanhang finns ett eget avsnitt om bankrulle och bordsval i onlinepoker. Den frågan behandlas inte närmare här.

Små par behöver mer än hoppet om att träffa set

Att syna en höjning med ett par främst för att försöka floppa set kallas set mining. Idén är enkel. Paret är sällan bäst som det är, men om det tredje kortet i samma valör kommer på floppen har spelaren en dold och mycket stark hand.

Författaren anser att metoden passar bättre vid niomannabord än i shorthandedspel. Vid fler spelare finns det oftare flera deltagare i potten och därmed fler som kan betala när träffen kommer.

Han utesluter inte metoden vid sexmannabord, men vill ha en tydlig anledning att förvänta sig bra betalt. Det är villkoret som gör skillnaden, inte bordets storlek i sig.

Möjligheten att vinna en hel stack är förutsättningen

Om motståndaren sannolikt kan spela bort hela sin stack när Erik träffar finns det enligt författaren större skäl att överväga synen. Det är alltså motståndarens betalningsvilja som avgör om priset för att se floppen är rimligt.

Omvänt gäller att en syn som bara kan ge en liten pott vid träff är svårare att motivera. Handen träffar sällan, och när den inte träffar är den ofta svår att spela vidare. Om betalningen vid träff dessutom är begränsad blir det lilla paret ett dyrt sätt att se tre kort.

I övrigt föredrar författaren ofta att själv höja och återhöja med små par före floppen. Det är hans sätt att ge handen fler vägar att vinna än att enbart hoppas på en träff, eftersom initiativet gör det möjligt att vinna potten även utan set.

Det är värt att notera att detta är hans preferens, inte en regel som underlaget ställer upp för alla spelare. Texten redovisar hans val och skälen bakom det.

Squeeze bakom dig kan förstöra den billiga synen

En syn innebär inte alltid att Erik får se floppen för det belopp han just lagt in. Om spelarna bakom honom ofta squeezar kan han snart ställas inför en mycket större återhöjning, och då gäller inte längre den kalkyl som synen byggde på.

Författaren avråder därför tydligt från att försöka setmina när sådant spel förekommer ofta vid bordet. Förutsättningen för den ursprungliga synen kan försvinna innan några gemensamma kort ens har delats ut.

Det binder ihop bordsobservationerna med handvalet. Ett litet par kan inte bedömas enbart mot spelaren som öppnade. De kvarvarande spelarna påverkar också beslutet, och om flera av dem gärna squeezar är risken för ett dyrt omslag en del av priset.

Här syns nyttan av allt som beskrivits tidigare i genomgången. Kunskapen om vilka spelare som squeezar ofta kommer från handhistoriken och från de händer som nått visning. Den informationen används sedan i ett beslut som fattas innan floppen ens har kommit.

Position hjälper när paret inte förbättras

Författaren anser att små par är betydligt lättare att spela med position. Utan position vill han inte gärna syna en höjning enbart i hopp om att floppa set.

Skälet blir tydligt när setet uteblir. Erik kan då ha en hand som fortfarande slår vissa av motståndarens kort, men ändå vara obekväm med att syna en stor satsning. Författaren beskriver känslan av att kanske ha bäst hand utan att vilja betala mycket för att få veta det.

Det går inte att slå fast att det lilla paret verkligen leder utan att känna till floppen och motståndarens urval. Underlaget anger ingen flopp och inga sannolikheter, så frågan lämnas öppen i texten.

Poängen är i stället svårigheten att ta vara på handens värde när man måste agera tidigt och möter fortsatt press. Med position kan Erik se vad motståndaren gör innan han bestämmer sig. Utan position måste han välja först och sedan hantera svaret.

En utförligare genomgång av hur ordningen vid bordet påverkar besluten finns i grundläggande strategi och i genomgången av position i onlinepoker.

Öppna vanligen med en höjning när du väljer att spela

Författaren accepterar att ibland blanda in en limp, alltså att bara syna stora mörken när potten ännu inte höjts. Det är inte förbjudet i hans beskrivning, men det är heller inte utgångspunkten.

I shorthandedspel vill han ändå som grundregel öppna potten med en höjning. Han ger tre skäl för det.

Det första skälet är att spelarna i mörkarna får betala för att fortsätta. Med en limp kommer stora mörken med gratis och lilla mörken till ett lågt pris, vilket ger dem tillfällen som en höjning tar bort.

Det andra är att andra spelare behöver fatta ett tydligare beslut. En höjning tvingar fram ett ställningstagande, medan en limp låter flera spelare komma med utan att behöva bestämma något särskilt om sina händer.

Det tredje är att de som ändå synar kan få ett mer begränsat handurval. När priset är högre försvinner en del av de svagaste händerna ur urvalet, vilket gör motståndet lättare att bedöma efter floppen.

Höjningen tar bort en billig väg till floppen

Källan beskriver också höjningen som ett sätt att hindra mörkarna från att floppa osannolikt starka händer billigt. Det är ett vanligt argument, men formuleringen behöver preciseras.

Höjningen hindrar förstås inte en sådan träff om spelaren ändå synar. Korten bryr sig inte om vad handen kostade. Skillnaden är att motståndaren inte får samma möjlighet utan att betala för den, och att en del av de svagaste händerna aldrig kommer med.

Det är alltså en fråga om pris och urval, inte om att stänga dörren. En höjning gör den billiga vägen till floppen dyrare, vilket över tid förändrar vilka händer som faktiskt spelas mot Erik.

Rådet passar ihop med resten av avsnittet. Erik ska veta varför han går in i potten och vilken reaktion han vill framkalla, samtidigt som han lämnar utrymme för att ändra plan när motståndaren visar något nytt.

Det är samma tanke som inledde genomgången. Handlingen väljs med nästa satsningsrunda i åtanke, och valet att höja i stället för att limpa är i sig ett sätt att styra vilka svar som kan komma.

Anpassningen fortsätter när bordet förändras

Författaren avslutar med att ingen enskild stil är perfekt för sexmannapoker. Spelarnas vanor och bordets dynamik förändras för ofta för att samma lösning ska fungera hela tiden.

Det är samma slutsats som genomgången av handurval och aggression i shorthandedpoker landar i. Ingen färdig mall kan ersätta bedömningen av vilka som faktiskt sitter vid bordet just nu.

Hans beskrivningar av motståndartyper är grova skisser. De kan hjälpa Erik att börja ställa rätt frågor, men varje spelare behöver fortfarande bedömas som en individ. Den som kallas lös kan ha en tight öppningshöjning från tidig position, och den som kallas tight kan ha en bred stöldhöjning från knappen.

Ett motdrag som fungerade tidigare kan dessutom tappa värde när Johan anpassar sig. Det gäller squeezen, det gäller den första återhöjningen och det gäller varje förändring av satsningsstorlek som motståndarna hinner notera.

Bordsval och bankrulle hör ihop med spelstilen

Författaren vill därför kombinera goda bordsval och genomtänkt bankrullehantering med delar av de olika spelstilarna. De tre delarna hänger ihop. Ett bra bordsval avgör vilka motståndare stilen ska fungera mot, och bankrullehanteringen avgör om han kan fortsätta spela när resultaten svänger.

Målet är att få bättre betalt i gynnsamma situationer och begränsa förlusterna i sämre lägen. Det är en jämn formulering utan löften, och den passar ihop med hur resten av texten beskriver ledtrådar och tolkningar snarare än säkra besked.

Själva bordsvalet och bankrullefrågorna behandlas inte i detalj i det här underlaget. De har en egen genomgång i bankrulle och bordsval i onlinepoker, och det avsnittet upprepas inte här.

Så kan du använda materialet vidare

Den praktiska ordningen i genomgången går att följa steg för steg. Börja med att gå igenom handhistoriken efter händer som nått visning. Notera vad spelarna gjorde och försök förstå varför.

Lägg sedan märke till tempot hos de spelare du möter ofta, och kom ihåg att det är avvikelsen från deras vanliga tempo som säger något. Håll samtidigt ditt eget tempo jämnare, så att dina egna beslut inte berättar hur svåra de var.

Ta därefter med bordsbilden i handvalet. Den första återhöjningen kan användas tidigare än du tror, men handen ska ha potential. Squeezen fungerar bäst när den inte är väntad, och det lilla paret behöver både betalningsvilja hos motståndaren och trygghet mot omslag bakom dig.

Vill du läsa vidare om besläktade ämnen? Se onlinepoker i översikt, handläsning i onlinepoker, bluffar i cashgame eller fällhänder i cashgame.

Spelar du hellre turneringar? Det finns genomgångar av turneringspoker, flopp och turn i turnering, riverspel i turnering och snabba turneringar.

Vill du repetera grunderna? Läs hela genomgången av Texas Hold’em-reglerna, följ exempelhanden steg för steg, se pokerhändernas ordning, slå upp ett begrepp i ordlistan, läs om all-in och sidopotter eller om att spela hemma.