Turneringspoker om små öppningshöjningar och tio strategier för snabba turneringar

Därför öppnar författaren till två stora mörkar

De flesta genomgångar av turneringspoker börjar med handurvalet. Det här kapitlet börjar i stället med satsningens storlek, eftersom nästan allt annat i författarens spel hänger ihop med den. När öppningen är liten kan han gå in i fler potter, och när han går in i fler potter behöver han ett sätt att hantera de gånger då någon höjer tillbaka.

Det första som behöver redas ut är vad storleken faktiskt betyder. Därefter går vi igenom vad den ger honom, vad den kostar honom och hur den förhåller sig till helt andra öppningsstorlekar som också förekommer i turneringsspel.

Vad en öppning till två stora mörkar faktiskt betyder

En öppning till två stora mörkar innebär att den totala satsningen blir dubbelt så stor som stora mörken. Det är alltså inte två stora mörkar utöver den redan lagda mörken. Om stora mörken betecknas som 1 BB blir öppningen totalt 2 BB.

Skillnaden låter liten men är avgörande för alla beräkningar som följer. Den som läser storleken fel kommer att räkna med en öppning som är femtio procent större än den faktiskt är, och därmed också räkna fel på vad en kontrahöjning kostar.

I bokens dåtida spelmiljö beskriver författaren detta som en något ovanlig storlek som fler toppspelare hade börjat använda. Det är en historisk kommentar om hur ovanlig storleken var när kapitlet skrevs, inte en beskrivning av hur vanlig eller ovanlig den är i dagens turneringar.

Den lilla öppningen passar framför allt hans breda spelstil. Om han går in i många potter kommer han inte att ha en premiumhand varje gång. Storleken behöver därför fungera även de gånger då handen är medelmåttig och någon annan visar styrka.

Mindre investerat när någon höjer igen

Räkneexemplet i underlaget är enkelt. Om Erik öppnar till fyra stora mörkar och Johan kontrahöjer så att Erik lägger sig, har Johan fått honom att lämna fyra stora mörkar i potten. Om Erik i stället öppnade till två har han bara lagt in hälften så mycket genom sin öppning.

Författaren tycker att det gör det lättare att släppa handen när det behövs. En spelare som konsekvent lägger in dubbelt så mycket i varje öppning får med tiden svårare att lägga sig, helt enkelt för att den redan satsade summan känns större.

I andra lägen vill han syna kontrahöjningen och se om floppen ger möjligheter. Om en sådan syn är rimlig beror förstås på det nya priset, stackarna och handen, inte bara på att den första höjningen var liten.

Det finns en frestelse att läsa jämförelsen som att den mindre öppningen halverar risken i alla lägen. Så fungerar det inte. Den halverar Eriks eget öppningsbelopp, vilket är precis det jämförelsen visar, men den säger ingenting om vad som händer i de händer där han väljer att fortsätta.

Avvägningen i den mindre öppningen

Den mindre öppningen minskar den omedelbara risken. Den kan fortfarande vinna mörkar och ante direkt, eftersom en höjning är en höjning oavsett storlek och många händer helt enkelt inte är värda att spela mot den.

Samtidigt ger den motståndarna ett bättre pris för att fortsätta. En spelare i stora mörken som behöver betala en enda extra stor mörk för att se en flopp kommer att göra det med fler händer än om priset var tre stora mörkar till. Fler synar betyder fler floppar där Erik behöver spela vidare med en hand som kanske inte har träffat.

Det är alltså en avvägning mellan två saker som drar åt olika håll. Färre marker riskerade per öppning står mot fler motståndare kvar i potten. Vilken sida som väger tyngst beror på vilka som sitter kvar att agera, hur de faktiskt spelar och hur djupa stackarna är.

Underlaget beskriver att författaren tar den avvägningen medvetet. Han accepterar att vissa potter blir flervägspotter för att kunna vara med i fler händer till ett lågt pris. Det är hans preferens, och den bygger på att han litar på sitt spel efter floppen.

Så skiljer sig det här kapitlet från nybörjarsystemet

Webbplatsen har sedan tidigare tre genomgångar av ett förenklat turneringssystem för nybörjare, med handurval och öppningsstorlekar, spelet på flopp och turn och riverbeslut och kortare bord. Det här kapitlet är skrivet av en annan författare och är inte en fortsättning på dem.

Skillnaden syns tydligast just i öppningsstorleken. Nybörjarsystemet bygger på betydligt större standardhöjningar och på fasta regler som ska minska antalet svåra beslut. Den här författaren gör det motsatta valet och öppnar avsiktligt mycket mindre, för att i stället kunna spela fler händer och fatta fler beslut efter floppen.

De två modellerna ersätter alltså inte varandra. Den ena är ett avsiktligt begränsat system för en spelare som vill undvika svåra situationer medan grunderna sätter sig. Den andra är en erfaren spelares beskrivning av hur han själv gärna spelar, med en tydlig förutsättning att han kan hantera de lägen som uppstår.

Om du har läst båda ska du därför inte behandla den här texten som en uppdatering av den tidigare. Välj en modell i taget och håll isär dem, för en liten öppning kombinerad med nybörjarsystemets övriga regler blir något annat än vad någondera författaren beskriver.

Olika mål i snabba och långsamma strukturer

Samma öppningsstorlek kan ha olika syften. Underlaget skiljer mellan en snabb struktur, där mörkarna stiger fort, och en långsammare struktur med mer tid att vänta på bra kort. Målet med den lilla öppningen är inte detsamma i de två fallen.

Att samla mörkar och ante i en snabb struktur

I en snabb struktur finns mindre tid att vänta. Stackarna krymper i förhållande till mörkarna även när du inte förlorar en enda pott, eftersom kostnaden per varv stiger med varje nivå. Då vill författaren samla mörkar och ante så ofta som möjligt.

Hans överdrivna bild är att den som kunde vinna mörkarna i varje hand också skulle vinna turneringen. Det är ingen praktisk plan och ska inte läsas som en instruktion. Poängen är hur mycket de återkommande små potterna betyder när de läggs ihop över många varv.

En liten öppning passar den tanken eftersom den kostar lite när den misslyckas. Ett försök som läggs ned mot en kontrahöjning har kostat två stora mörkar, och de försök som går igenom betalar för flera sådana misslyckanden.

Det innebär inte att varje hand ska öppnas. Underlagets bild är en illustration av värdet i mörkarna och anten, inte ett påstående om att handurvalet saknar betydelse i den snabba strukturen.

Synen han helst vill få

I en långsammare struktur hoppas han oftare få syn, särskilt av spelarna i mörkarna. Där finns tid att spela potter efter floppen, och den lilla öppningen blir ett sätt att bygga en pott han kan arbeta med.

Helst vill han möta en ensam motståndare som behöver agera före honom efter floppen. Det är den mest bekväma situationen som finns i hold'em: en motståndare, ett beslut i taget och all information om vad den andre gör innan han själv måste välja.

Bilden i illustrationen är förenklad med flit. Underlaget beskriver inte en komplett giv med alla nio platser, utan en princip om vilket förlopp författaren försöker skapa när han väljer sin öppningsstorlek.

Spelare bakom honom är en annan sak

Han är mindre förtjust i att spelare bakom honom synar, eftersom de kan få position på honom. En syn från en plats senare än hans egen vänder på hela fördelen: då är det Erik som måste agera först på varje gata efteråt.

Om en eller två ändå följer med behöver han hantera det. Det är inte ett skäl att sluta öppna, men det är ett annat förlopp än det han i första hand försöker skapa, och det bör inte förväxlas med den önskade synen från mörkarna.

Underlaget beskriver det mycket kategoriskt som ett misstag att försvara mörkar och sedan spela ur position. Det bör förstås som författarens betoning av positionsfördelen snarare än som en regel. Ett mörkförsvar kan vara motiverat av priset och handen även om den som synar får agera först senare.

Att positionen är viktig är ingen kontroversiell tanke. Det som är författarens personliga betoning är hur mycket vikt han lägger vid den, och att han hellre avstår en billig syn än hamnar i en pott där han måste agera först gång på gång.

När du möter en liten öppning i mörkarna

Vänd på situationen. Erik sitter i en mörk och Johan öppnar gång på gång från sen position till två stora mörkar. Ska Erik fortsätta bara för att det är billigt?

Frågan är mer intressant än den låter, eftersom den billiga öppningen är utformad just för att göra det svårt att lägga sig. Priset ser rimligt ut nästan varje gång. Det som avgör är vad som händer efter synen, inte vad synen kostar.

Börja med vem som höjer

Författaren börjar med vem Johan är. Mot en skicklig spelare han respekterar vill han inte försvara riktigt svaga händer enbart för att mörkar och ante redan ligger i potten. Positionsnackdelen kan bli dyr även om priset före floppen ser lockande ut.

Mot en svagare spelare är han mer benägen att fortsätta. Han hoppas kunna kompensera för positionen genom att fatta bättre beslut efter floppen. Skillnaden ligger alltså i vad som förväntas hända efter synen, inte bara i synkostnaden.

Tabellen ska läsas som två benägenheter, inte som två regler. Underlaget anger inga handintervall för mörkförsvaret och inga gränser för när en hand blir för svag, så inga sådana gränser läggs till här.

Ett försiktigt råd till den mindre erfarna spelaren

Underlaget avråder mindre erfarna spelare från att rutinmässigt försvara mörkarna med dåliga händer mot starka höjare. Författaren menar att problemet inte slutar när floppen kommer. Den skickliga spelaren kan fortsätta sätta press på flera gator, och varje ny gata är ett nytt tillfälle att fatta ett dyrt beslut.

Det är en varning för svaga, ogenomtänkta försvar. Det är inte ett krav på att lägga alla händer så snart en bra spelare höjer. Handstyrka, pris, stackdjup och motståndarens öppningshänder behöver fortfarande vägas in.

Den praktiska innebörden är att ett mörkförsvar bör ha en tanke bakom sig. Vad gör du om floppen missar helt? Vad gör du om du träffar ett svagt par och Johan satsar två gånger till? Om svaret saknas innan du synar är det ett tecken på att synen behöver omprövas.

Om du vill läsa mer om hur position och handurval hänger ihop finns det en bredare genomgång i grundläggande strategi och i avancerad strategi.

Låt en överaggressiv motståndare fortsätta bluffa

Nästa avsnitt handlar om en helt annan situation. Erik har träffat floppen och Johan är en svagare men aggressiv motståndare som satsar ofta. Frågan är hur Erik ska ta hand om ett toppar mot någon som inte slutar satsa.

Checkhöjning eller syn med ett toppar

Mot en svagare men aggressiv Johan kan Erik ibland checka och syna med toppar i stället för att höja för att se var han står. Författaren tycker att sådana informationshöjningar kan bli problematiska när motståndaren svarar med ännu mer aggression.

En checkhöjning kan driva bort Johans bluffar och samtidigt ge honom möjlighet att kontrahöja stort. Erik får då varken betalt av de svaga händerna eller ett bekvämt läge mot de starka. En syn kan i stället behålla just de händer Erik vill ha kvar i potten.

Det kan vara särskilt relevant när brädan innehåller drag som Johan kan spela aggressivt. En motståndare med ett drag har ett skäl att fortsätta satsa, och det skälet försvinner inte bara för att Erik synar en gång.

Linjen bygger alltså på en bedömning av motståndaren, inte på handens styrka i sig. Mot en försiktig spelare som bara satsar med starka händer vore samma check och syn ett sätt att betala för information som Erik redan har.

Riverbeslutet och påståendet om hundra procent

Om draget missar kan Erik på river ibland låta Johan försöka bluffa en gång till. Då finns inga fler gemensamma kort som kan ändra resultatet, och det är den delen av resonemanget som stämmer.

Men Erik vet inte automatiskt att han leder. Underlagets formulering om att vara hundra procent vinnare gäller bara om Johan verkligen har en sämre hand. Att inga fler kort delas ut säger något om osäkerheten framåt, inte om vem som har den bästa handen just nu.

Johan kan dessutom förstå att Erik sannolikt har ett par och ändå tro att en tillräckligt stor satsning får honom att lägga sig. En bluff på river är inte irrationell bara för att motståndaren har visat styrka tidigare i handen.

Därför måste Erik läsa satsningsmönstret och skilja på bluffar och värdesatsningar. Att välja en linje med check och syn betyder inte att alla framtida belopp ska betalas utan ny bedömning. En liten satsning och en satsning som är större än potten är två olika frågor, även om de kommer från samma spelare i samma hand.

Det är också värt att hålla isär två saker som lätt glider ihop. Att en plan är rimlig betyder inte att varje steg i den är automatiskt. Planen säger att Erik inte ska höja bort bluffarna, inte att han ska betala vad som helst på river.

Tio strategier när turneringen går snabbt

Författaren jämför de snabbare onlineturneringarna med stora huvudevenemang som kan pågå i tre dagar eller längre. I den snabbare miljön finns mindre tid och ofta mindre stackar i förhållande till mörkarna. Passivt väntande kan göra att stacken krymper utan att du får spela någon stor hand.

De följande tio delarna återger hans råd. Tillämpningen beror på det faktiska stackdjupet och turneringens struktur. En turnering kan börja djupt och bli kortstackad senare, och ett nominellt markerantal räcker därför inte för att beskriva läget.

De fyra första områdena hör hemma tidigt i turneringen, när du fortfarande lär känna bordet och stacken oftast är djup räknad i stora mörkar.

Strategi 1, undvik onödigt stora risker innan du känner bordet

Tidigt i turneringen vet du ännu ganska lite om motståndarna. Då är det svårt att bedöma vilka stora, avancerade spel som verkligen har stöd i deras beteenden. En stor bluff mot någon som aldrig lägger sig är inte djärv utan bara dyr.

Författaren vill ändå spela vissa händer tidigt och ge sig själv möjlighet att träffa stort. Hans försiktighet betyder alltså inte att alla händer utom de allra bästa ska kastas. Skillnaden går mellan billiga, genomtänkta försök och stora risker utan tillräcklig information.

Om stacken börjar minska vill han strama åt spelet. Den frihet han använder med gott om marker ska inte fortsätta av gammal vana när förutsättningarna förändras. Det är just den omprövningen som återkommer i strategi 4.

Strategi 2, sök billiga floppar som kan ge stora träffar

I underlagets exempel börjar spelarna med 2 500 marker och mörkar omkring 10/20 marker. Det är 125 stora mörkar. Trots att kapitlet handlar om snabba turneringar är just det inledande exemplet alltså inte kortstackat.

Författaren ser ett sådant läge som en möjlighet att spela pocketpar för att försöka floppa set. Han vill gärna möta spelare som har svårt att lägga toppar även när potten blir stor, eftersom det är mot dem en dold stark hand kan få ordentligt betalt.

Han nämner också suited connectors och andra svagare händer som möjliga kandidater om det är billigt att komma med och många andra limpar. Avsikten är att ibland göra en dold stark hand som kan ge en stor pott eller en fördubbling.

Underlagets uppmaning att spela alla pocketpar behöver läsas tillsammans med villkoren. Pris, position och hur mycket som faktiskt kan vinnas spelar roll. Att handen kan floppa set betyder inte att varje preflopsyn är bra, särskilt inte när stacken har blivit för kort för att betala tillbaka de gånger träffen kommer.

Strategi 3, identifiera svagheter hos motståndarna tidigt

Författaren beskriver stora söndagsturneringar där deltagare kvalificerade sig genom billiga satelliter under veckan. Vissa hade betalat några få dollar för en plats i ett evenemang som annars kostade omkring 200 dollar.

Han gör en långtgående koppling mellan billigt kval och svagt spel. Inköpsvägen i sig visar dock inte hur skicklig någon är. En spelare som vann sin plats i en satellit kan vara mycket bra, och en spelare som betalade fullt pris kan vara mycket svag.

Leta efter satsningsstorlekar som saknar ett tydligt sammanhang, händer som spelas för löst från tidig position och stora åtaganden som inte verkar passa stackdjupet. Underlaget nämner exempelvis någon som går all-in tidigt med 6-6 utan att situationen verkar motivera det.

Även den handlingen behöver sitt sammanhang. Ett pocketpar i sexor kan vara en rimlig all-in-hand i ett läge och ett tveksamt val i ett annat, beroende på stackdjup, position och vad som redan hänt i handen. Författarens mål är att hitta återkommande misstag och sedan söka potter mot spelare som gör dem.

Det praktiska arbetet är alltså att samla observationer över flera varv. En enstaka udda satsning räcker inte. Ett mönster som upprepar sig är det som går att spela emot, och den skillnaden gäller oavsett hur spelaren kom in i turneringen.

Strategi 4, strama åt när stacken krymper

Anta att Erik börjar med 2 500 marker och tappar ned till 2 000 marker efter några små potter eller en medelstor förlust. Underlagets råd är att minska antalet spekulativa händer och koncentrera sig på starkare kort.

Erik vill försöka hålla stacken någorlunda stabil tills ett bättre läge kommer. Han kan fortfarande försöka stjäla mörkar ibland. Men han ska inte fortsätta betala för många osäkra floppar som om han hade obegränsat utrymme.

Författaren beskriver det som att tillfälligt spela mycket stilla och vänta på ett bra tillfälle. Han jämför de snabba turneringarna med vissa sidoevenemang i World Series, där små stackar enligt hans erfarenhet gjorde ett stabilt, tight spel viktigt.

Markerantalet måste samtidigt sättas i relation till mörkarna. Med mörkarna kvar på 10/20 marker är 2 000 marker fortfarande 100 stora mörkar. Nedgången från 2 500 marker till 2 000 marker är därför inte i sig en universell signal om att bara premiumhänder får spelas.

Underlaget anger inte heller vilken mörknivå som gällde när stacken hade fallit. I en snabb struktur kan flera nivåer ha passerat under tiden, och då är det höjningen av mörkarna snarare än förlusten som har minskat utrymmet. Rådet handlar om att ompröva risken när det faktiska utrymmet minskar.

Om stacken växer igen vill författaren åter kunna spela fler potter. Han nämner både billiga limpar i jakt på en dold träff och öppningar till två stora mörkar som kan vinna direkt eller leda till en flopp.

Mellanfasen och betalningen för premiumhänder

I mellanfasen tillkommer ante på de flesta bord, och kostnaden för att sitta still stiger. Två av underlagets strategiområden hör hemma här: att sätta press på spelare som öppnar för ofta och att faktiskt få betalt när en premiumhand kommer.

Strategi 5, kontrahöj spelare som öppnar för ofta

När ante tillkommer blir det dyrare att vänta. Författaren vill då hitta lägen att kontrahöja med tillräckligt bra händer innan mörkar och ante har ätit upp för mycket av stacken.

En del av arbetet är att upptäcka vilka mörkar som går att stjäla och om någon annan redan försöker utnyttja dem. Om Johan har försökt stjäla två gånger i följd kan han göra ett nytt försök. Det är en anledning att vara uppmärksam, inte ett bevis på att nästa höjning är svag.

I exemplet sitter Johan i mellanposition och Erik i cutoff, platsen före knappen. Johan höjer igen. Erik kan då överväga en kontrahöjning som sätter press på hans breda urval av händer.

Författaren föredrar en genomtänkt storlek framför en oproportionerligt stor satsning som bara försöker skrämmas. Han vill att höjningen ska kunna uppfattas som en hand som gärna får syn. Inget exakt belopp anges i det här exemplet, och därför sätts inget ut i illustrationen.

Positionen är central. Om Johan synar har Erik position på honom efter floppen. Om Erik gör samma spel från en mörk får han i stället ofta agera först senare, vilket kan göra fortsättningen svårare. Samma kontrahöjning är alltså inte samma spel från två olika platser.

Underlaget betonar att snabba turneringar innehåller stora svängningar och att man inte kan undvika all risk. När motståndarna öppnar för ofta behöver vissa tillfällen tas. Det är ändå läget och handens förutsättningar som ska avgöra, inte en skyldighet att kontrahöja efter ett visst antal observerade händer.

Strategi 6, få betalt av premiumhänder i mellanfasen

Under mellanfasen vill författaren samla mörkar och ante för att hålla stacken levande. När en stor hand kommer vill han få mer än den minsta möjliga potten, eftersom stora händer är sällsynta och nästa kan dröja länge.

Han nämner att ibland bara syna en höjning med A-A eller K-K för att låta motståndaren fortsätta efter floppen. Det kan vara ett sätt att behålla svagare händer i potten i stället för att driva bort allt med en stor kontrahöjning.

En annan möjlighet är en liten kontrahöjning. I underlagets konkreta exempel är mörkarna 300/600 marker, Eriks stack 15 000 marker och hans hand A-A. Johan öppnar från mellanposition till 1 600 marker. Erik överväger att höja till totalt 2 800 marker eller 3 000 marker.

Det är två alternativa totalbelopp, inte belopp som läggs ovanpå 1 600 marker. Om Johan redan har satsat 1 600 marker kostar det honom ytterligare 1 200 marker att syna till 2 800 marker, eller 1 400 marker att syna till 3 000 marker.

Eriks stack på 15 000 marker motsvarar 25 stora mörkar vid den här mörknivån. Det är ett stackdjup där en kontrahöjning snabbt kan leda till ett beslut om hela stacken, vilket är en del av varför storleken spelar roll.

Vad en minimihöjning faktiskt är vid 300/600

Underlaget beskriver de två beloppen som ett exempel på en mycket liten eller minimal kontrahöjning. Ordet minimal stämmer inte med vanlig no-limit-beräkning, och skillnaden är värd att reda ut eftersom den påverkar hur exemplet ska läsas.

Johans öppning höjde den gällande nivån från 600 marker till 1 600 marker. Det är en ökning med 1 000 marker. Nästa fulla höjning måste öka med minst lika mycket igen, alltså till 2 600 marker.

Beloppen 2 800 marker och 3 000 marker ligger båda över den gränsen. De är små kontrahöjningar, men de är inte exakta minimihöjningar. Den som vill följa exemplet i praktiken bör räkna om gränsen vid sin egen mörknivå i stället för att lita på ordet minimum.

Författarens avsikt är att lägga mer marker i potten utan att göra priset så avskräckande att Johan alltid lägger sig. Om Johan exempelvis har K-Q och träffar kung eller dam kan han få svårt att släppa sitt par.

A-A har ett starkt utgångsläge mot andra enskilda starthänder, men det är ingen garanti för hur floppen blir. Johan kan träffa set om han har ett par, eller förbättras på andra sätt. Författaren accepterar den risken för möjligheten att vinna en större pott.

Detta betyder inte att slowplay eller en liten höjning alltid ger mest värde. En större höjning kan också få syn av sämre händer, särskilt mot en motståndare som inte gärna lägger sig. Poängen i underlaget är att söka betalning med premiumhänder och inte låta rädsla för en möjlig utdragning styra varje beslut.

Ingen total pottstorlek anges i exemplet, och den går inte att räkna fram utan antaganden om positioner, ante och antal deltagare. Därför redovisas beloppen som de står i underlaget, utan en påhittad pott.

Slutskedet, bubblan och de största priserna

De fyra sista strategiområdena handlar om vad som händer när prisplatserna närmar sig. Här förändras inte bara stackarna utan också motståndarnas mål, och det är den förändringen författaren vill utnyttja.

Strategi 7, lägg märke till spelare som främst vill nå pengarna

När turneringen närmar sig prisplatserna kan vissa spelare bli mer försiktiga. Författaren beskriver motståndare som låter sin beslutstimer gå långt ned för att fler andra spelare ska hinna åka ut.

Det gör spelet långsammare, men kan också ge information. Om Johan både dröjer och lägger många händer kan det tyda på att han prioriterar att överleva till utbetalningarna framför att bygga stack.

Författaren vill då försöka vinna hans mörkar oftare. Originalet uttrycker det så offensivt att man knappt behöver se sina kort. Det bör läsas som en betoning av möjligheten, inte som en bokstavlig instruktion att höja varje hand utan hänsyn till andra spelare.

En lång betänketid är inte heller ensam bevis på rädsla för bubblan. Uppkopplingen kan vara ostadig, spelaren kan sitta vid flera bord samtidigt eller faktiskt fundera över ett svårt beslut. Stödet finns i kombinationen av handlingar, stackar och tidigare beteende.

Om fler spelare bakom kan kontrahöja påverkar det också hur fritt Erik kan angripa mörkarna. En öppning mot en försiktig Johan är något annat när tre aktiva spelare fortfarande ska agera efter Erik.

Strategi 8, bygg en möjlighet att nå de största priserna

Författaren uppmanar läsaren att sikta mot de högsta placeringarna, särskilt topp tre i de prisstrukturer han beskriver. En sjunde eller åttonde plats kan se bra ut, men skillnaden till toppen kan vara stor.

Hans strategi är att söka tillfällen att spela tillbaka mot dem som höjer för mycket. Erik ska studera satsningsmönstren, välja en motståndare vars öppningar verkar för breda och kontrahöja när förutsättningarna passar.

En aggressiv Johan kan ge en trovärdig Erik respekt för en stark hand och lägga sig. Om Erik upprepar samma spel för ofta kan den effekten däremot försvinna. Att gång på gång trycka tillbaka är därför ingen obegränsad möjlighet, utan något som fungerar så länge Johan inte har hunnit anpassa sig.

Underlagets mål är att skapa en stack som kan konkurrera om segern. Samtidigt har marker inte alltid ett rakt förhållande till prispengar. Utbetalningarna och risken att slås ut påverkar värdet av ett beslut, och en vunnen pott på bubblan är inte värd lika mycket som samma pott tidigt i turneringen.

Att sikta högt innebär alltså inte att alla chanser att vinna marker är värda att ta. Det innebär att du letar efter de tillfällen som faktiskt kan bygga en vinnande stack, i stället för att nöja dig med att överleva ytterligare några platser.

Strategi 9, anpassa aggressionen i slutskedet

Nära pengarna eller finalbordet letar författaren efter två olika typer av möjligheter. Mot någon som mest lägger sig vill han stjäla mörkar. Mot någon som spelar för många potter vill han överväga kontrahöjningar.

Det är olika svar på olika beteenden. Den passive spelaren ger upp för mycket före floppen, vilket gör en öppning billig att försöka med. Den överaktive kan ha för många svaga händer i sina öppningar, vilket gör en kontrahöjning mer trolig att lyckas.

Författaren vill helst vara den som sätter press, eftersom den snabba strukturen ger begränsad tid att vänta. Han tycker att både svaga och starka spelare kan angripas när deras aktuella mönster erbjuder en möjlighet.

I originalet uttrycks skillnaden som att gå hela vägen i stället för att nöja sig med en prisplats. När pengarna väl är säkrade vill han fortsätta mot toppen. Det är hans tävlingsinriktning, men de återstående prisskillnaderna och stackförhållandena fortsätter att spela roll även efter bubblan.

Strategi 10, låt turneringens fas förändra planen

Underlagets avslutande översikt delar in spelet i tre faser. Tabellen nedan återger indelningen tillsammans med vad du behöver bedöma i varje fas.

Författaren avslutar med att man ibland behöver låta motståndaren fatta beslutet om sin turnering genom att själv gå all-in. Det är ett sätt att kombinera handens vinstchans med möjligheten att vinna direkt när någon lägger sig.

Det gäller dock att skilja på vilket tryck du faktiskt kan skapa. Om Erik täcker Johan kan en all-in hota hela Johans återstående stack. Om Johan täcker Erik är det i första hand Eriks egen turnering som står på spel.

Samma ord, all-in, kan därför innebära mycket olika situationer. Om du vill läsa mer om hur sidopotter uppstår när stackarna är olika stora finns en egen genomgång av all-in och sidopotter.

Sammanfattning och vidare läsning

Kapitlets röda tråd är att satsningsstorlek, position och stackdjup hänger ihop. Den lilla öppningen till två stora mörkar gör det billigare att delta, vilket gör det möjligt att spela fler händer, vilket i sin tur kräver att du kan hantera fler beslut efter floppen.

Tre av underlagets formuleringar är avsiktligt tillspetsade och bör läsas därefter. Att vinna mörkarna i varje hand är en bild, inte en plan. Att vara hundra procent vinnare på river gäller bara om motståndaren faktiskt har en sämre hand. Att knappt behöva se sina kort nära bubblan beskriver ett tillfälle, inte en instruktion.

Två av underlagets uppgifter behöver dessutom räknas om innan de används. Beloppen 2 800 marker och 3 000 marker är små kontrahöjningar, men den faktiska minimihöjningen vid 300/600 marker efter en öppning till 1 600 marker är 2 600 marker. Och en stack behöver alltid räknas i stora mörkar innan den kallas kort.

Slutligen är det värt att upprepa att marker inte är pengar. En stack på 15 000 marker beskriver ditt utrymme i turneringen och inget annat. Vad den är värd avgörs av utbetalningsstrukturen och av hur långt du tar dig, inte av siffran framför dig.

Vill du repetera grunderna? Läs hela genomgången av Texas Hold’em-reglerna, följ en hand från start till visning, slå upp ett begrepp i ordlistan eller se pokerhändernas ordning. Ska ni spela turnering hemma finns också en genomgång av hemmaspel och struktur.