Variera ditt turneringsspel och utnyttja bilden motståndarna har av dig

Börja med att läsa situationen vid bordet

Din strategi behöver följa vilka som faktiskt sitter vid bordet och hur de reagerar på dig. Har de tröttnat på dina höjningar? Har en ny spelare börjat driva tempot? Har en skicklig motståndare kommit dit med en stor stack och öppnat nästan varje hand?

Sådana förändringar påverkar direkt vilka möjligheter du har. Samma aggression som fungerade för en stund sedan kan nu möta återhöjningar och fler syner. Att fortsätta av gammal vana innebär i praktiken att du spelar mot ett bord som inte längre finns.

Det är också därför frågan sällan är om aggression fungerar i allmänhet. Den fungerar under vissa förutsättningar, och de förutsättningarna finns vid ett visst bord vid en viss tidpunkt. Ett bord där fyra spelare lägger sig för nästan varje höjning ger dig något helt annat än ett bord där två av dem har bestämt sig för att sluta ge upp.

Observationerna du behöver är dessutom ganska enkla att göra. Du behöver inte veta vilka kort någon hade. Det räcker att lägga märke till att fler syner kommer, att någon som brukade lägga sig i stora mörken har börjat försvara den, eller att en spelare för första gången återhöjde dig. Det är konkreta händelser, inte intryck.

Motståndarnas bild kan ligga efter ditt faktiska spel

När du byter tempo tar det ofta en stund innan motståndarna upptäcker förändringen. Om du sedan anpassar dig igen kan deras bild fortsätta att ligga efter. Författaren ser den fördröjningen som en viktig källa till misstag som du kan dra nytta av.

Fördröjningen uppstår av en enkel anledning. De flesta spelare uppdaterar sin bild av dig när något minnesvärt händer, och det som är minnesvärt är oftast en visad hand eller en stor pott. Mellan de tillfällena fortsätter de att använda den senaste bilden de har. En period där du bara lägger dig ger dem ingenting nytt att lägga märke till, eftersom ingenting händer.

Samtidigt är det värt att vara försiktig med hur mycket du bygger på detta. Fördröjningen är inte en resurs som alltid finns. Vissa motståndare följer dig noga och märker förändringen snabbt. Andra märker den aldrig, men spelar ändå inte som du hade hoppats, eftersom deras beslut beror på mycket annat än deras bild av dig.

Hur en bild av dig uppstår och vad som gör den seglivad behandlas för sig i genomgången av bordsimage och motståndarens bild av dig. Den här texten handlar om steget efter, alltså vad du gör medan bilden ligger kvar och du redan har ändrat dig.

Ständig aggression kan också bli förutsägbar

Författaren beskriver hur han tidigare nästan alltid spelade på högsta växeln. Han försökte överlista alla, bluffa, göra oväntade drag och behålla kontrollen över bordet. När någon återhöjde hade han svårt att lägga sig.

Problemet var inte en enskild bluff. Det var oviljan att sakta ned. Spelstilen fungerade ofta ett tag, men förr eller senare hamnade han i en situation där motståndaren faktiskt hade en mycket stark hand.

Det är en viktig skillnad. En bluff som misslyckas är en normal kostnad i ett offensivt spel. Ett spelsätt som aldrig kan backa är något annat, eftersom det gör att varje bluff måste följas av nästa i stället för att kunna avbrytas. Då är det inte längre du som väljer när konfrontationen ska ske.

En tänkt K-J kan visa sig vara A-A

Erik kan exempelvis övertyga sig om att en motståndare har KJfärgerna anges inte och kommer att tvingas lägga sig mot ännu en höjning. Han trycker därför tillbaka. Men motståndaren synar med KK eller AA, och plötsligt är Eriks turnering över.

Korten beskriver författarens typiska feltolkning och inte en fullständigt dokumenterad hand. Färgerna anges inte, och de ritas därför inte ut. Poängen är att hans vilja att vinna konfrontationen gjorde honom alltför säker på en osäker läsning.

Det värsta med den sortens fel är att det känns rimligt hela vägen. Han har en förklaring till varför motståndaren är svag, och förklaringen stämmer ibland. Det som saknas är inte en bättre gissning, utan en beredskap för att gissningen kan vara fel just den här gången. En läsning som inte tål att vara felaktig är för dyr att använda.

Att alltid vilja bestämma är också ett mönster

Om du alltid försöker vara spelaren som bestämmer blir även det ett mönster. Motståndarna kan vänta på en stark hand och låta din egen aggression bygga potten åt dem. Du gör då jobbet för dem, och du gör det i den hand där du minst vill göra det.

Det är samma mekanism som drabbar en spelare som aldrig bluffar, fast med omvända tecken. Den som aldrig bluffar får inte betalt för sina bra händer. Den som alltid pressar får betalt av precis de händer han inte ville möta. Båda ytterligheterna är lätta att spela emot, eftersom svaret är detsamma varje gång.

Variationen är därför inte en stilfråga. Den är det som gör att motståndarna måste fortsätta gissa. Och den kostar ingenting extra, eftersom både höjningen och läggningen redan finns bland dina alternativ.

En återhöjning behöver inte vara ett tecken på frustration

Författaren berättar att Phil Ivey gav honom ett råd som förändrade hans syn på de här situationerna. Rådet var att den vanlige spelaren sällan återhöjer utan något att stå på, även om en mycket skicklig spelare kan göra det.

Så bör talet 99 procent läsas

Formuleringen gör två saker samtidigt. Den säger att en återhöjning från en spelare som inte brukar återhöja oftast betyder något, och den säger det med eftertryck. Eftertrycket är själva poängen, och därför bör talet läsas som en betoning snarare än som en mätning.

Det innebär tre saker i praktiken. För det första finns ingen undersökning bakom siffran. För det andra varierar andelen med motståndaren, bordet och spelformen, vilket rådet självt medger när det gör undantag för mycket skickliga spelare. För det tredje följer det inte av rådet att en motståndare alltid har en premiumhand när han återhöjer. Rådet säger att du inte automatiskt ska anta motsatsen.

Talet 99 dyker senare upp en gång till i den här artikeln, men då i en helt annan betydelse. Där handlar det om Eriks ungefärliga placering i startfältet på dag två av Borgataturneringen, alltså plats 99 av omkring 101 spelare. De två talen har ingenting med varandra att göra. Det ena är en procentsats i ett muntligt råd, det andra är en placering i en turnering.

Lägg den här handen och bedöm nästa på nytt

Anta att Erik har höjt sju händer i följd och att en vanligtvis försiktig motståndare till slut återhöjer. Erik får inte automatiskt tolka det som att spelaren har fått nog och försöker sätta honom på plats. Motståndaren kan helt enkelt ha fått sin första riktigt bra hand.

Rådet är att låta motståndaren få potten om du inte själv har tillräckligt bra kort. En läggning betyder inte att du måste överge hela din aggressiva strategi. Nästa hand är ett nytt beslut, och där kan en höjning åter vara rätt.

Du behöver alltså skilja mellan att respektera ett trovärdigt styrkebesked och att bli rädd för att spela. Att ge upp en enskild pott kan mycket väl vara en del av ett offensivt spel. Det som avgör är om läggningen är ett val eller en reaktion.

Lägg märke till att beslutet inte kräver att du avgör vilken av de två förklaringarna som stämmer. Om du saknar kort som klarar en fortsättning blir svaret detsamma oavsett vad motståndaren tänkte. Det är en av få situationer i poker där du slipper göra den svåra bedömningen, och det är värt att utnyttja.

Antalet vunna potter avgör inte lönsamheten

Författaren använder också ett exempel där du vinner tre händer och förlorar en, för att förklara varför enstaka bakslag inte behöver förstöra strategin. Tanken är rimlig, men exemplet räcker inte hela vägen.

Antalet vunna potter säger nämligen ingenting om resultatet. Storleken på vinsterna och på förlusten måste räknas in. Tre små potter som tas utan motstånd före floppen kan tillsammans vara betydligt mindre än en enda förlorad pott där hela stacken var inne. En enda stor förlust kan alltså vara större än flera små vinster tillsammans.

Det är också därför resonemanget inte fungerar som ett försvar för att aldrig lägga sig. Om de vunna potterna är små och den förlorade är stor har spelsättet kostat marker, hur bra fördelningen tre mot ett än låter. Varje utvärdering av ett aggressivt spel behöver därför räkna i marker och inte i antal händer.

En stark starthand är ingen garanti

Ibland kommer motståndaren att välja att slå tillbaka just när du har AA eller KK. Då kan din tidigare aggression hjälpa dig att få betalt, eftersom han har skäl att misstänka att du pressar igen.

En stark starthand innebär däremot inte att du är garanterad att vinna potten eller att slå ut någon. Korten som kommer är fortfarande okända, och motståndarens hand är fortfarande okänd. Fördelen ligger i att du oftare ligger före när markerna åker in, inte i att utfallet är bestämt.

Den skillnaden är lätt att tappa bort när en hand har byggts upp under lång tid. Ett par i ess som äntligen får betalt känns som en belöning för allt som kom innan. Men handen spelas ut på samma sätt som alla andra, och den kan förloras på samma sätt som alla andra.

Sänk tempot medan den gamla bilden lever kvar

Efter att ha pressat bordet länge kan Erik känna hur stämningen förändras. Motståndarna vill inte fortsätta ge upp. De börjar leta efter tillfällen att stoppa honom.

Då kan han gå ned flera växlar och spela enkelt. Han väntar på bra kort och slutar försöka vinna varje pott. Det behöver inte synas lika tydligt för motståndarna som det gör för honom själv, eftersom en period av läggningar är just den period där ingenting händer som någon lägger märke till.

Vad de minns och vad han faktiskt gör

De kanske främst minns händer där han visade 65, 72 eller 104 efter att ha tagit en pott. Samtidigt har han i själva verket lagt sig under den senaste halvtimmen eller ett par varv runt bordet.

Tidsangivelserna är exempel på hur förändringen kan passera obemärkt. De är inte en fast väntetid, och de säger ingenting om hur länge du behöver spela snävt för att effekten ska uppstå. Ibland räcker några händer, ibland händer ingenting alls.

Korten i minnesbilderna anges utan färg i källan, så de visas med enbart sina valörer. Det som gör dem minnesvärda är just att de är svaga. En visad stark hand skulle ha gett motståndarna en helt annan bild.

A-A får betalt av någon som fortfarande väntar på en bluff

Författaren illustrerar effekten med ett scenario där Erik till slut får AA och en motståndare har 88. Floppen är sjuhög. Erik satsar, motståndaren går all-in och behandlar honom som om han fortfarande höjer och satsar med nästan vad som helst.

De exakta floppkorten och färgerna anges inte. Det viktiga är att motståndaren har ett överpar i förhållande till brädan, alltså ett par som är högre än brädans högsta kort, men att han bedömer situationen utifrån en gammal bild av Eriks spel.

Här är det värt att vara noggrann med ordet överpar. Åttorna är högre än brädans sjua och därmed ett överpar i förhållande till floppen. De är däremot lägre än Eriks ess. Eriks hand är alltså starkare i det läget, men handen är inte färdigspelad och källan anger inget resultat. Vill du repetera exakt vilken femkortshand som slår vilken finns ordningen samlad i genomgången av pokerhändernas rangordning.

Svårläst är inte samma sak som att alltid spela löst

Det är skillnad mellan att vara svårläst och att alltid spela löst. I det här exemplet kommer fördelen från att Erik har blivit mer selektiv utan att de andra fullt ut har uppfattat det.

Den som spelar löst hela tiden är inte svårläst alls. Han är förutsägbar på ett annat sätt, och motståndarna kan helt enkelt vänta in en hand och syna. Det som skapar osäkerhet är att samma spelare kan göra olika saker i liknande situationer, inte att han gör en viss sak ofta.

Därför bygger den här fördelen på två steg. Först måste den lösa bilden ha uppstått, vilket kräver att du faktiskt har spelat många händer och visat några av dem. Sedan måste du sluta spela så. Utan det andra steget finns ingen skillnad att tjäna på, och utan det första finns ingen bild att utnyttja.

En kort stack hittar ett oväntat tillfälle på Borgata

Den avslutande handen kommer från en WPT-turnering på Borgata. Författaren minns att omkring 101 spelare hade tagit sig vidare till dag två och att han själv låg ungefär 99 i fältet med cirka 18 000 marker.

Motståndaren i originalberättelsen är Carlos Mortensen. Här kallas han Johan, och ingenting utöver handförloppet sägs om honom. Exemplet visar hur Erik använder en läsning av en aktiv spelare för att välja ett ovanligt och riskfyllt drag.

Talet 99 är alltså en placering här. Det har ingen koppling till de 99 procent som förekom i rådet tidigare i texten. Att samma tal dyker upp två gånger i samma kapitel är en tillfällighet, och de två betydelserna hålls isär genom hela sidan.

En syn från stora mörken med femma och tvåa i klöver

Johan öppnar från knappen med vad berättelsen beskriver som en normal höjning. Lilla mörken lägger sig. Erik sitter i stora mörken med och synar för att se floppen.

Öppningsbeloppet och mörknivån anges inte. Det går därför inte att räkna ut Eriks stack i stora mörkar eller att bedöma priset på hans syn. Handen är en beskrivning av ett specifikt spel och inte ett generellt råd att försvara 5-2 i samma färg med en kort turneringsstack.

Det är också värt att hålla isär de 18 000 marker från allt som händer senare i handen. Beloppet beskriver stacken i början av dagen. Hur mycket Erik hade kvar när han gick all-in på floppen framgår inte, eftersom källan varken anger öppningsbeloppet eller hur mycket synen kostade honom.

Vad Erik faktiskt har när floppen kommer

Floppen kommer . Det är värt att gå igenom exakt vad den brädan ger honom, eftersom det är det som gör hans följande drag anmärkningsvärt.

Han har inget par av sina egna kort. Varken femman eller tvåan finns på brädan. Hans bästa fem kort är brädans par i åttor tillsammans med hans femma och brädans trea, alltså i praktiken brädan med en femma som sidokort.

Han har inte heller något stegdrag. Med en tvåa, en trea och en femma skulle en stege kräva ytterligare två bestämda kort, så ingenting kan bli färdigt på ett enda kort. Det finns alltså inget drag som kan förvandla handen till en vinnare på turn.

Det enda han har är en bakdörrsfärg. Han håller två klöver och brädan visar en, vilket innebär att klöver krävs på både turn och river för att färgen ska bli verklighet. Det är två kort som båda måste stämma, och källan visar varken turn eller river.

En vanlig fortsättningssatsning ger Erik något att angripa

Erik checkar. Johan gör sin vanliga fortsättningssatsning på nära halva potten. Beloppet anges inte, och beskrivningen nära halva potten stannar därför som en beskrivning av satsningens karaktär snarare än som en siffra.

Erik behöver marker och tycker inte att han kan vänta hur länge som helst på att få dem genom starka kort. Men hans beslut bygger också på hur han uppfattar Johan. Han anser att Johan öppnar många händer från knappen och ofta följer upp med en satsning på floppen, oavsett om han har träffat.

På den parade brädan tror Erik därför att Johan ofta saknar en hand som tål en stor höjning. Samtidigt vet han att hans egen hand är svag om han får syn. Hur fortsättningssatsningar fungerar rent tekniskt, och varför de görs så ofta, behandlas i genomgången av turneringsspel på flopp och turn.

Stackarna måste ge motståndaren utrymme att lägga sig

Innan Erik agerar räknar han sina egna marker och bedömer Johans stack. Han kommer fram till att Johan inte har lagt in så mycket att en syn framstår som självklar på grund av pottoddsen. Det finns fortfarande utrymme för en läggning.

Det är den möjligheten Erik försöker utnyttja. Han checkhöjer all-in och hoppas att Johan lägger sig. Vill du repetera hur all-in och eventuella sidopotter hanteras rent regelmässigt finns det samlat i genomgången av all-in.

Vad källan inte ger om den här handen

Det är lätt att vilja fylla i en berättelse som den här med siffror, men uppgifterna finns inte. Tabellen nedan samlar vad som saknas och vad varje lucka gör omöjlig att beräkna.

Konsekvensen är att sidan varken visar pottodds, stackdjup i stora mörkar, en riskberäkning eller en nödvändig andel läggningar för att bluffen ska gå ihop. Allt sådant skulle kräva minst öppningsbeloppet, mörknivån och potten före höjningen.

Erik beskriver sin egen känsla som att turneringen är över om Johan synar. Det uttrycker hur utsatt han kände sig i stunden. Det är inte ett påstående om hans faktiska vinstchans, som skulle bero på vilka kort Johan hade och vilka kort som kom efteråt.

Johan misstänker bluff men lägger ändå bäst hand

Johan vänder sig mot Erik och studerar honom. Han säger att han vet att Erik bluffar. Erik sitter tyst.

Sedan förklarar Johan sitt problem. Han bluffade också, och Erik kan bluffa med en bättre hand än hans. När han lägger sig visar han tio högt och påpekar att Erik exempelvis skulle kunna ha knekt högt.

Johans exakta hålkort och deras färger anges inte. Uppgiften är endast att han visar tio högt. Han har alltså ingen hand han vill riskera mer med, trots att han misstänker svaghet hos Erik. Erik visar sina , och Johan reagerar starkt när han ser hur svag handen faktiskt var.

Varför brädan avgör jämförelsen

Att tio högt slår fem högt låter självklart, men på den här brädan är det värt att förklara exakt varför, eftersom det är detta som gör läggningen anmärkningsvärd i stället för trivial.

Brädan innehåller redan ett par i åttor. Båda spelarna använder det paret i sina bästa fem kort. Ingen av dem har ett eget par, ingen har träffat trean på ett sätt som ger mer, och ingen har en stege eller färg. Därför kan inte femkortshänderna skiljas åt av åttorna.

Avgörandet faller i stället på nästa kort nedåt. Där står Johans tia mot Eriks femma, och tian är högre. Johan lade alltså den bästa handen, vilket är hela poängen med berättelsen.

Uttrycken tio högt och fem högt beskriver hålkortens höjd i berättelsen. De beskriver inte de fem kort som skulle ha räknats vid en visning, eftersom brädans par i åttor ingår i båda händerna. Den skillnaden är lätt att missa och avgör hur handen ska läsas.

Att upptäcka en bluff är inte samma sak som att kunna syna

Det intressanta i handen är att Johan kan ha rätt om bluffen och ändå sakna en tillräckligt bra syn mot det intervall han föreställer sig. Han vet inte att Erik har just 5-2.

I författarens tolkning hade Johan inte väntat sig att Erik skulle våga riskera hela sin stack med en så svag hand. Därför föreställde han sig oftast en hand som slog tio högt, även när han misstänkte en bluff. Han såg alltså inte Eriks kort, och ingenting i berättelsen tyder på att han kunde göra det.

Det är en användbar distinktion att ta med sig. Frågan vid bordet är sällan om motståndaren bluffar, utan om din hand slår de händer han faktiskt kan ha när han spelar så här. De två frågorna kan ha olika svar i samma situation.

Erik utnyttjade alltså två saker samtidigt. Den ena var Johans vana att fortsättningssatsa oavsett vad han hade träffat. Den andra var Johans begränsade kunskap om vad Erik kunde tänkas göra i det läget.

Händerna som skulle ha ändrat allt

Erik var inte säker på att Johan hade missat. Johan kunde ha haft 99, AA eller A8, och de tre händerna är inte av samma slag på just den här brädan.

Ett par i nior ger tvåpar i nior och åttor, eftersom brädan är parad. Ett par i ess ger på samma sätt tvåpar i ess och åttor. Båda är alltså starkare än att spela brädan, men de är fortfarande tvåpar.

Ett ess och en åtta ger däremot triss i åttor, eftersom åttan i handen läggs till brädans par. Det är en betydligt starkare hand än de två andra, och den skulle ha gjort en läggning mycket osannolik.

Författarens bedömning var att Johan tillräckligt ofta hade en svag hand och kunde lägga den. Det var kombinationen av spelare, satsningsmönster, bräda, stackar och förväntningar som fick honom att välja draget, inte en övertygelse om att Johan säkert hade missat.

Ett lyckat drag skapar nya förutsättningar

Författaren säger också att han inte skulle göra samma sak mot Johan senare, efter att de lärt känna varandras spel bättre. Visningen av 5-2 förändrade informationen mellan dem.

En motståndare som nu vet att Erik kan checkhöja all-in mycket svagt kan börja syna betydligt lättare. Det som gjorde draget effektivt var att det låg utanför vad Johan räknade med. När det inte längre gör det har förutsättningen försvunnit.

Om du upprepar ett drag som om ingenting har förändrats kan du alltså förlora just den överraskning som gjorde det effektivt första gången. Det gäller inte bara den här handen. Varje gång du visar en hand lämnar du ifrån dig information, och den informationen finns kvar vid bordet så länge motståndaren gör det.

Det finns ett bytesförhållande i detta som är värt att tänka igenom innan du visar något. Du får en bild som kan ge betalt senare, och du ger bort kunskap om vad du kan göra. Vilken sida som väger tyngst beror på vilka som satt kvar och hur noga de tittade. Hur en enskild visad hand kan förändra hur dina satsningar läses tas upp i genomgången av bluffstorlekar och hur de uppfattas.

Det praktiska svaret är inte att sluta variera sig. Det är att räkna med att motståndarna uppdaterar sig, och att välja nästa drag utifrån vad de vet nu i stället för utifrån vad som fungerade förra gången.

Handen blev en vändpunkt men förklarar inte hela resultatet

Författaren beskriver potten som början på en stark utveckling under dagen. Han tog sig upp till chiplead och avslutade efter ungefär fem nivåer med omkring 600 000 marker.

Det betyder inte att potten med 5-2 omedelbart gav honom 600 000 marker. Hur stor den potten var anges inte i källan. Beloppet beskriver stacken senare under dagen, efter många fler händer och flera mörknivåer.

Marker och dollar är två olika enheter

Till slut kom han tvåa efter Daniel och vann omkring 580 000 dollar. Markerstacken under turneringen och prispengarna vid slutresultatet är två olika saker, och de kan varken jämföras eller läggas ihop.

Marker är turneringens interna räkneenhet. De säger något om hur du ligger till i förhållande till de andra spelarna just då. Prispengar är utbetalningen vid slutresultatet och bestäms av prisstegen, inte av hur många marker du hade under dagen. Att båda talen råkar ligga i samma storleksordning gör dem inte jämförbara.

Prissumman är dessutom ett rapporterat historiskt resultat från en enskild turnering. Den är inte en förväntan, och den säger ingenting om vad ett liknande spelsätt skulle ge någon annan.

Den alternativa fortsättningen går inte att känna

Författaren medger att han kunde ha lagt sig mot Johan och ändå vunnit andra händer senare. Ingen kan veta hur den alternativa fortsättningen skulle ha sett ut.

Det är en viktig reservation. En hand som blev en vändpunkt i berättelsen är inte automatiskt orsaken till allt som följde. Den gav honom marker, självförtroende och en starkare känsla av att han kunde vinna turneringen, men allt som hände efteråt spelades fortfarande hand för hand.

Det är också skälet till att draget inte ska läsas som en metod. Det fungerade en gång, mot en bestämd spelare, i en bestämd situation, och författaren säger själv att han inte skulle upprepa det mot samma motståndare senare.

Det du kan ta med dig till bordet

Författarens viktigaste lärdom var att motståndarnas förväntningar går att påverka. Ibland gör du det genom att sakta ned och låta en gammal lös image arbeta för dig. Ibland gör du det genom ett oväntat drag mot en spelare vars mönster du känner.

Båda kräver samma sak. Du måste se situationen som den är, och du måste kunna ändra dig när informationen förändras. Det är därför de två sätten hör ihop trots att de ser ut som varandras motsatser. Det ena bygger på att motståndarnas bild ligger efter, det andra på att du har hunnit läsa en motståndares vana.

Fyra saker återkommer genom hela texten. Läs bordet innan du väljer tempo. Respektera ett trovärdigt styrkebesked utan att låta det stoppa nästa hand. Räkna i marker och inte i antal vunna potter. Och räkna med att ett drag som fungerar också förändrar villkoren för nästa gång.

Genomgången här är avsedd som förklaring av hur besluten hänger ihop. Den beskriver händelser ur en spelares minnesbild och ska inte läsas som en väg till vinster. Prissumman i berättelsen är ett rapporterat resultat från en enskild turnering, ingenting annat.

Vill du repetera grunderna? Läs hela genomgången av Texas Hold’em-reglerna, slå upp ett begrepp i ordlistan eller jämför med turneringsspel på river.